Bussresan till jobbet denna morgon var en skön upplevelse. Att trött och lite sömndrucken få sjunka ner i sätet, sätta på bilbältet och luta sig tillbaka i tysthet, var skönt. Och varmt. Lite lätt susande vindljud, vägljud och en lågmäld radioröst framme hos chauffören, gjorde mig vilsamt ännu mer avslappnad och rofylld. Till höger om mig - åt öster - höll solen på att gå upp och morgonrodnaden gjorde sig tydlig och ytterligt märkbar. Jag tror första gången detta år på det här tydliga sättet. Jag lutade mig bakåt, la huvudet lite åt höger och tittade lojt åt morgonrodnadshållet. Och njöt av det jag såg.
Denna vecka är en smula (nja, 15 smulor...) lugnare än förra veckan. I alla fall vad jag vet och vad jag kan se i min agenda. Det var en fin och intensiv vecka, den förra, och denna vecka är på pappret en lugnare variant. Får se om detta infrias. Den här morgonturen i morgonrodnadens sken, i en vanlig röd och grå landsortsbuss, var ovanligt angenäm och smärtfri.
Jag är tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar