Bokblad

Den skira grönskan i bokskogen bländar mig, den växande insikten i Stinissens lilla bok om Överlåtelse bryter och bänder inom mig. Och läker. Om att leva i nuet. Om att andas ut och andas in. Uppleva helhet, sammanhang, nunärvaro, härnärvaro, istället för där och då.

Bokbladens budskap i naturen omkring har just börjat tala till mig. Och bokbladens budskap i min hand har just börjat leva inom mig. Så rikt. Så talande. Så vältaligt. Så talrikt. Så stort. Samtidigt så litet, nästan ohörbart, men dock ett lockrop som inte går mig förbi den stund då jag landar i nuet. Vi tänker på mikrokosmos som är en avbild av makrokosmos. Allt hör ihop. Allt hänger samman. Som bladen i en bok. Som bladen på en bok.