Inom mig kom tanken att det gäller att ha friden inom sig, och inte vara beroende av de yttre omständigheterna som verkligen kan spela mig ett fult, och ibland rått, spratt. Jag vet att det någonstans i Boken står att "...så ska frid som en ström välla fram inom dig...". Det känns mer tryggt att hålla sig till den. Bokens huvudperson sa en gång: "min frid ger jag er, inte ger jag den som världen ger, era hjärtan ska inte vara förskräckta och oroliga...". Även om livet ser ut som en vildvuxen sommaräng, och så långt från en välansad golfgreen man kan komma.
Något som också är sant, det är att gräset snart vuxit upp igen. Då är det dags igen för "fridspridaren", dvs. gräsklipparen, att starta och påbörja sin trägna gång över mossa och strå. Den sortens frid - på grund av den nyklippta gräsmattan - varade inte särskilt länge.
När tror du att jag tänkte på detta? Jo, igår kväll när gräsklipparen puttrade igång och jag gick i maklig fart sträcka upp och sträcka ner, fram och tillbaka, hit och dit. Och doftade på nyklippt gräs. (och jag vet att de flesta tycker att gräsklipparen är en fridstörare...speciellt lördag morgon kl. 8 när grannen som är pensionär ger sig ut med klipparen på högsta varv och i högsta hugg... då känns de där fridfulla tankarna rätt långt borta...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar