Vasaloppet

Dags igen för de ca 15.000 skidåkarna att ta sig an Vasaloppet och dess 92 km. Från Berga by till Mora. Det längsta, det i numerär största, det ur banhänseende jobbigaste, det äldsta långloppet av alla. En fullständig explosion av färger, kraft, utrustning, nationaliteter, stilar och en veritabel folkfest. Själv sitter jag och har det bra i min soffa med gröt och ägg, mackor och kaffe och ser på de kämpande, stakande åkarna. Jag har första parkett, åker med i helikoptern eller i första ledets skoter. Allt är serverat och klart. Och utanför mitt fönster anar jag att våren är på väg. För mig är Vasaloppet ett av de främsta vårtecknen.  Något som är relativt nytt på långloppen är att de främsta åkarna enbart ägnar sig åt stakande, och de har ingen valla. Snacka om att överkroppen får jobba. I 9 mil. Jag kan tänka mig att en och annan imorgon kommer känna av höft, bål och ryggslut på ett påtagligt sätt. Benen används nästan odelat åt att stå på, stakningstekniken belastar det ovanför. Må bäste man och bästa kvinna vinna!