Heta ord (4). Tomhet

Tomhet brukar uppfattas som något negativt. Inre tomhet, en tom plånbok, en tom läktare, en tom kyrka, en tom aula, en tomhetskänsla, en tom flaska, tomma ord, tomma tunnor skramlar värst osv. Vi känner igen uttrycken, har säkert använt dem ibland i olika sammanhang och dessa ord betecknar ett tillstånd eller fenomen som inte andas något positivt. Tomrum är ytterligare ett sådant uttryck som inte upplevs som särskilt roligt. Ändå vill jag skriva lite om tomhet, det tomma, det som utgör något som vid första anblicken tycks vara något trist, tråkigt, ödsligt och: tomt. Empty space.

Tomhet. På frågan: "finns svarta hål?" finner jag detta svar på Wikipedia:

Ja. De kan enklast beskrivas som "döda" stjärnor. En större stjärna har kollapsat under sin egen tyngd och gravitationen hos detta nya objekt har blivit så stark att elektromagnetisk strålning (bl.a. ljus) inte kan ta sig ifrån dess yta. [...]

När jag läste denna förklaring av mycket komplicerade ting, landade orden inom mig: “döda stjärnor”, “en större stjärna har kollapsat under sin egen tyngd” “gravitationen har blivit så stark och bl.a ljus inte kan ta sig från dess yta”...

Och det kom så starkt för mig att jag sett stora stjärnor i olika sammanhang som kollapsat, och blivit döda stjärnor. Slocknat. Blivit tomma. Svarta hål. Förut hyllade stjärnor, men idag ett svart hål inom dem som är så kraftfullt, dramatiskt och genomgripande, att inget ljus längre kan komma från dem. Inte bra. Inte roligt. Inte något att glädjas över. Svarta hål. Tomhet.

Ingen vill känna sig tom. Ingen vill vara tom. Ingen har för avsikt att bli tom. Ingen strävar efter att bli tom. Kanske finns det undantag?

Ändå verkar det som om tomhet är en förutsättning för att komma i ett rätt läge inför det viktigaste i livet. Nämligen frågan om vi är hänvisade till oss själva eller att det finns något inom oss som är - och måste vara - tomt för att kunna fyllas av liv, verkligt, evigt liv. Om det innersta redan är uppfyllt av mig själv och min stjärnstatus, min position, mitt stora jag, vad mer får plats? Det förefaller snarare som regel än som undantag, att när det ska hända något stort, något livsavgörande, något epokavgörande, något skapande, så föregås det av tomhet. Tomhet, kaos, misslyckande, fallen stjärnstatus, tomrum. Utifrån detta kan liv skapas, glädje springa fram, frid tillväxa, mognad utvecklas, ljus framkallas. De tomma kan fyllas. Utifrån kaos kan ordning frambringas. De törstande kan dricka sig otörstiga. De hungriga äta sig mätta.

Tomhet. Ett av flera viktiga och heta ord.