Färg och form och smak och stil kan man aldrig diskutera. Ändå görs det. Ibland, och i vissa kretsa, ofta. Alla tycker och tänker om allting. Är det så? Förr kunde man inte para ihop rött och rosa, men det går alldeles utmärkt nuförtiden. Att sätta något orange och rött i samma rum, var nästan helgerån. Jag har alltid tänkt att man kan para ihop nästan alla andra färger med svart och vitt. Så tycker inte alla. Jag ser omkring mig i naturen alla möjliga (och för många) omöjliga kombinationer. Vid ett tillfälle halkade jag in i ett infekterat samtal om man kunde ha svart och brunt ihop, och jag hävdade då - och gör det fortfarande - att det funkar alldeles utmärkt. Vid otaliga tillfällen har jag sett på moder Jord, att bruna löv och bruna stenar ligger alldeles intill svart jord eller svarta bergarter. Jag har sett jackor, kappor och och tröjor med både svart och brunt, och det ser jättefint ut. Dessutom blev den infekterade diskussionen tändvätska för ett nyuppvaknat intresse hos mig att ha lite mer medveten nyfikenhet för att se vad omgivningen, både inomhus och utomhus (särskilt i naturen), har att bjuda för färgkombinationer och huruvida den frågar Ernst eller Lulu eller någon annan färgguru om vad “som passar”. Och betänk att skuggan som faller på vad den vill, alltid är svart. Den frågar inte huruvida den passar ihop med den färg den faller på, eller ej.
Jag känner inombords att jag vill följa naturens ordning. Den verkar hålla lite längre än alla “tyckarnas” åsikter och meningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar