En mild blick gör hjärtat glatt (Ords. 15:30)

I en bok kan man på ett öppet och fantasifullt sätt beskriva en person och ibland skildras denne utifrån klädsel eller tonfall eller åthävor. Men ibland kommer också ett signalement som berättar något om blicken och ögonen.

Kvinnan såg på flickan med sin varma blick och hon kände direkt hur hoppet återvände.

Den sjuke mannen låg på sin sjukbädd och sköterskan talade lugnande med honom och gav honom en hoppfull blick med orden: det blir bättre.

Tränaren såg på Emil som minuten före hade råkat slå in bollen i det egna målet, och tränarens ögon sa: kom igen Emil, det kan hända den bäste. Det är bara att gå vidare, nästa match finns nya möjligheter. Du är inte den förste för vilken detta har hänt.  Ge inte upp.

Blicken kan säga mycket. En upprörd blick. En hatisk blick. En längtansfylld blick. En smärtsam blick. En trygg blick. En inåtvänd blick. En stirrig blick. En oemotståndlig blick. En kärleksfull blick. En varm blick.

Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.
(Luk. 22:61)

De orden är skrivna av läkaren Lukas, vilken ofta lyfter fram den svaga människan, den som blivit slagen, som misslyckats, som gått vilse, farit iväg ut i sus och dus; och  i dessa dramatiska verser möter vi Petrus som hetlevrat förbannat och förnekat sin tro och connection med Jesus. På håll ser Petrus när Jesus blir förhörd av Pilatus och dömd av folket till korsfästelse, och Petrus står - som han själv tror - in cognito och värmer sin kalla lekamen vid en koleld någon tänt, bara ett stenkast ifrån Jesus. När en flicka tre gånger frågar honom om inte han var en av dem som följt med Jesus, svarar han allt hårdare och fränare ett rungande nej inför alla vid elden. Och precis efter tredje gången, hörs tuppen gala i fjärran. Petrus rycker till, lyfter blicken och exakt då, vänder sig Jesus om och ser på honom. En blick som säger mer än tusen ord. En blick som Petrus aldrig kunde glömma eller förtränga. Den följde honom resten av livet. Den blicken gjorde någonting med Petrus. Den blicken upprättade en kontakt som sedan aldrig skulle brytas. I den blicken fanns förstås sorg, men den var  också fylld av kärlek och omfamning. Blicken tände den slocknade elden i Petrus´ inre. Den sa Petrus ALLT. Vi kan med fog säga att den milda blicken gjorde Petrus glad, han skrattade inte just där och då, men på sikt så vann glädjen och livet.

Vi kan ge milda blickar. I den mån ögonen är själens spegel, så är möjligheten där. Själen kan fyllas av ljuset, friden, ron, rikedomen, generositeten och kärleken - och då präglas vår blick av dessa egenskaper. Och då kan vår milda blick göra hjärtan omkring oss glada. Din blick kan göra någon glad.