Fruktande eller fri och modig?

I Ordspråksboken 29:25 läser vi:

Människofruktan blir en snara… 

och samma vers i Handbok för livet:

Den som är orolig för vad andra tycker blir beroende av dem och förlorar sin frihet. Den som däremot litar på Gud kan känna sig lugn och säker.

Fruktan breder ut sig i världen. Det är fruktan för terrorn, för farliga politiker, för ideologiska tankar och strömningar, för sjukdomar, farsoter, krig, naturförstörelse, naturkatastrofer och mycket annat. På ett personligt plan kan det finnas en fruktan som kallas för människofruktan. Den är individuell och kan drabba oss mer eller mindre. Den kan bäras inom oss hela livet, eller uppkomma vid vissa givna tillfällen; oavsett frekvens och tidpunkt är den ett gissel, ett hinder, en energiutsugare, en snara. En snara används till att fånga in ett djur, ett byte, eller används för att stänga luftvägarna när den dras åt. Människofruktan fungerar på samma sätt: den fångar mig, den drar mig bort från livet och friheten, den förhindrar fri luftväg och försvårar min andning, och på sikt kan den helt ta ifrån mig livet, glädjen, spontaniteten och kraften. Fruktan kan gälla vad andra ska tycka om mig, vad de säger om mig. Det kan gälla mitt utseende, min kroppskonstellation, min röst, mitt hår, mina kläder, mina egenskaper, mitt sätt att tala, mitt sätt att gå, mitt (bristande) intellekt, min oförmåga att hänga med i det senaste, hur min livsväg sett ut, min karaktär, min humor, mitt temperament, mina intressen, min tro, mina glädjeämnen. Ja, snart sagt allt som är jag. När människofruktan råder, kommer allt detta fram och orsakar låsningar, kvävningar, kväljningar och utplånande.

Motsatsen till människofruktan är frimodighet. Att våga. Att var fri och modig. Att vara trygg som ett lejon. Att vara frimodig är att vinna, att segra, att kasta av sig snaran som drar mig bort från mitt liv, snaran som dras åt och som på sikt skulle ta ifrån mig allt.

Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön.
(Hebr. 10:35)

 Idag har jag ett val att göra, ett val som innebär att antingen kasta bort min min frimodighet eller min människofruktan. Det valet förefaller vara ganska självklart. På ett tankemässigt plan. Hur gör vi det i praktiken? Det är ett dagligt val, det är ett val som jag ständigt får upprepa och lära mig att göra, kanske flera gånger per dag. Medvetet välja bort människofruktans gissel och snara och istället välja den fria och modiga vägen och möjligheten. Frimodigheten, vilken har med sig stor lön.