En känsla grep tag i mig idag. Den fanns där från det att jag klev ur sängen och den växte sig allt starkare ju längre dagen framskred. En känsla av att vara innesluten, inte instängd; att vara ett med den godhet som vinden viskar och bladen på träden vittnar om. En godhet som de gula rapsfälten förkunnar i försommarsolens sken. Godhet som stiger i bladens nervsystem och som når längst ut till bladspetsarna. Jag kände att det är en ynnest att få vara människa och få se och känna och uppleva allt detta omkring och inom mig. Det är ett mirakel att få stå och betrakta ett stort fält, som är så gult som den vackraste teckning av solen kan visa.
Detta ackompanjerat av fåglar som kvittrar, fjärilar som lätt svävar förbi, räven som jagar möss och sorkar ute på fältet, frömjöl som färgar mina skor gröngula, dofter i mängd som når mina sinnen. Känslan är nästan överväldigande. Bollar med maskrossporer som i sig själva är konstverk som knappt går att återge verbalt eller i bild, skogsstjärnor som lyser mitt i det gröna, lupiner som börjat blomma och mängder av liljekonvaljblad, redo att bära fram sina kronblad inom kort. Detta känns. Detta är liv. Detta är maj. Detta är en dag av ynnest.
Klicka för större bilder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar