Igår när jag klev in i kommunhuset, kom det en kille bakom mig. Han hade jeans och en t-shirt och skor på sig. På hans t-shirt, på bröstet, stod orden: Totalt jävla mörker.När jag gick upp för trapporna, tänkte jag på honom och hans t-shirt. “Undrar vad som menas med orden? Och undrar varför han köpte t-shirten och varför han använder den? Kanske - antagligen - betyder det ingenting, bara en crazy grej, en t-shirt i högen bland de övriga som köpts på någon marknad någonstans i landet. Men, han kanske uttrycker något med orden, färgen, signalen?”
(jag vet nu att det är namnet på en hårdrocksgrupp)
Ungefär så där gick mina tankar efter det oerhört korta, snabbt förbipasserade mötet med en för mig okänd kille med rufsigt hår och svart t-shirt, i ett trapphus i kommunhuset. Totalt jävla mörker.
Och jag som kände solens värme och såg solens ljus, och att en mycket intensiv och bitvis jobbig period nu är överstånden, passerad, och att mitt arbetsliv och privata liv kan återgå till ett mera normalt läge, med normal puls, och chanser till andningspauser och återhämtning och gläntor och frisk luft. I detta sinnestillstånd blev mötet med den svarta t-shirten lite märklig och den lilla händelsen drabbade mig på flera sätt. Men framförallt kände jag en stor tacksamhet över livet.
Och att jag skulle vilja ha en t-shirt med texten:
Totalt underbart ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar