Bäcken

Den milslånga promenaden
förde mig på olika vägar
och även till bäcken
som rörde sig stilla
och lockande
den fick mig att stanna
begrunda, längta
och ta emot livet,
den stilla rörelsen,
det äkta och kravlösa
ljuset som glittrade i den,
dess ursprung och dess
rörelse mot havet.

Stunden vid bäcken
var inte särskilt lång
och mötet med den inte
märkvärdigt på något sätt,
inte spektakulärt
utan bara temporärt
i yttre mening,
om den mäts med sekunder
och minuter.

Men stunden dröjer sig kvar
inom mig,
som en stund vid en levande källa
en livets källa
en helig stund,
avskild från allt runt omkring,
stunden, bäcken, källan, ögonblicket
bara Är