TÖRSTEN STILLAD
En inre källa porlar, den porlar stilla, den rinner upp ur evigheten.
En inre källa porlar, den porlar stilla, den kommer inte ur mig själv.
Förunderligt är detta vatten en ständig närvaro av Gud.
Jag hör det tröstande om natten när allt är tyst omkring och jag är still.
Förunderligt är detta vatten en ständig närvaro av Gud.
Det är den åtråvärda skatten ren och klar, ofattbar, den är mitt liv.
Min inre källa porlar, den porlar stilla, den är ett svar på all min längtan.
Min inre källa porlar
den porlar stilla
den stillar äntligen min törst.
(Dikten TÖRSTEN STILLAD finns i diktsamlingen
KÄRLEKEN EN BRO av Margareta Melin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar