Stenshuvud

Stenshuvud är en kulle och utsiktspunkt i östra Skåne, som utgör Linderödsåsens branta avslutning i öster mot Hanöbukten i Östersjön. 

Enligt legenden fick berget sitt namn efter jätten Sten (förr kallad Stenhogubben) som bodde i Stenhogubbens grotta på bergets branta nordsida. Ett flertal folksägner finns kopplade till jättens illdåd i trakterna.

På bergets topp finns rester av en fornborg från yngre järnåldern. Den 31 maj 1749 passerade Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Stenshuvud. I reseprotokollet kan man läsa följande: ”Stenshufvud är et högt berg, som ligger in på sjelfwa hafskanten til en nyttig landkänning för de sjöfarande”.

År 1986 skapades den nästan 400 hektar stora nationalparken Stenshuvuds nationalpark, belägen i Södra Mellby socken i Simrishamns kommun. Norra Stenshuvuds topp, 96 meter över havet, utgör den högsta av tre utkiksplatser i parken. På området finns ett naturum med information om Stenshuvuds geologi, flora, fauna och kulturhistoria. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok. Under våren är bokskogen beväxt av stora mängder vit- och gulsippor. I den södra delen finns öppen hedmark med ett glest bestånd av enbuskar. Heden domineras av torrmarksväxter som sandstarr, borsttåtel, hedblomster och backtimjan. Parken har ett rikt fågelliv, med skönsång från till exempel näktergalen. 

(källa: Wikipedia)