Slow down, my child, be still; be still and wait for the Spirit of the Lord,
slow down and wait, and hear His voice, and know that he is God.
Skrev så här denna morgon:
Har du ron att stanna på bron
har du tid att lyssna på den ton
som ljuder i stillheten?
har du modet att stanna på bron
och se ljuset som blänker
och fåglarna som svävar
nära spegelblank vattenyta,
i grupp, åt samma håll, mot samma mål,
har du viljan att bromsa in
för att inte missa detta som Finns.
Just nu.
 |
| Bild från pixabay.com |
Ni ska vara ljuset som gör alla Guds färger synliga.
Tänk på regnbågen som gör just detta: den gör alla färger synliga. Det vita ljuset är bara vitt, men när det bryts genom regndropparna, ser vi vad ljuset egentligen är: en sammanfattning av alla färger. När Guds ljus bryts genom våra liv, ser vi alla nyanser, alla färger, alla toner, ljust och mörkt, grundfärger och pastellfärger. Alla.
”Alex, jag vet inte om jag klarar det här.”
”Det gör du definitivt, bara du vill göra det. Och om du inte vill så är det inget fel i det heller. Jag kommer att finnas där och stödja dig. Men jag känner dig och om du lägger av med det här nu så kommer du att vakna i morgon och må tio gånger sämre, oavsett vad det är du känner. Jag kan inte påstå att jag vet allt om dig. Det gör ingen om någon annan. Men jag känner dig bättre än någon annan levande människa. Och jag vet att jag har rätt i det här fallet. Och det gör du också.”
Ännu en lång tystnad följde.
”Tack, Alex”, sa Decker.
”En sak vill jag att du ska veta, Amos. En viktig sak. Något jag tror på av hela mitt hjärta.”
”Vad då?”
”Jag behöver dig. Och det gör resten av världen också.”
(Mänskligt och varmt ur boken I lagens skugga om och med Amos Decker, skriven av David Baldacci)
Detta citat får mig att le en smula. Den ene brodern driver en bensinmack, och en av hans anställda heter Egil:
Jag hade satt upp ett anslag på personaltoan så att det hängde mitt framför ens ansikte när man satt ner. ”GÖR DET SOM MÅSTE GÖRAS. ALLT HÄNGER PÅ DIG. GÖR DET NU.” Även om Egil antagligen trodde att meddelandet handlade om att få ur sig skiten, hade jag också sagt ifrån så många gånger om städning och att ta ansvar att man skulle tro att Egil förstod denna verbala fint om en hektisk natt. Men Egil var inte bara trött, han var en enkel grabb på tjugo som blivit fintad så mycket av livet att han inte brydde sig så mycket längre. Och det är klart, om man vill ha minsta möjliga motstånd är det inte den sämsta taktiken att låtsas som att man förstår lite mindre än man gör. Så Egil var kanske inte så dum trots allt.
är en tung fästning anlagd på och i ett flertal berg runt staden Boden i Norrbotten i Sverige. Den är belägen cirka 35 kilometer från kusten. Fästningen har fungerat som en strategisk försvarsställning och skyddad förrådsplats.
Främsta syftet var att avskräcka Ryssland och Sovjetunionen från invasion över land från finländska fastlandet samt i någon mån mot anfall över Bottenviken och då i samverkan med kustartilleriet i Luleå och Töre. Bodens fästnings storlek, komplexitet och slagstyrka gör att den saknar motsvarighet i Norden.
(källa och läs mer: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bodens_f%C3%A4stning)
Skvattram, regionalt heter det getpors, (Rhododendron tomentosum) är en art i det stora och variabla släktet Rhododendron i familjen ljungväxter.
Tidigare har skvattram ansetts höra till det egna släktet Ledum, till vilket också några snarlika nordamerikanska arter räknats, men senare forskning har visat att Ledum är så pass nära besläktade med Rhododendron att de bör räknas till samma släkte.
Skvattram är en upprätt vintergrön grenig buske med brunhåriga grenar, som brukar bli från ett par decimeter upp till en och en halv meter hög. Växten är vanlig på fuktiga och magra torvmarker som tallmyrar, myrkanter, sumpskogar och skogskärr. Norrut finns den även på torra tallhedar.
(Källa: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skvattram)
Joshua Tree nationalpark ligger i sydöstra Kalifornien och har fått sitt namn efter yuccaträden (Joshua trees) som växer i Mojaveöknen. Här finns gott om vandringsleder som bjuder på fantastiska vyer och en stening terräng som lockar mängder av klättrare.
Nationalparken har därför blivit ett välbesökt mål för äventyrslystna av olika slag. Gillar man hellre att titta på stjärnorna blir man heller inte besviken. Natthimlen är lika fascinerade som naturen.
Denna underbara skildring av en soluppgång återfinner jag - lite otippat - i en Jack Reacher-kriminalroman (Tvinga mig, författare Lee Child). Vi kan med fog säga att även i den sortens litteratur finns det skönhet.
Luta dig tillbaka och läs; så här beskrivs soluppgången:
Världens rand uppenbarade sig långsamt, i alla fall för de intensivt stirrande ögonen, avtecknad i stora drag i grått på grått, oändligt svagt, oändligt subtilt, nästan inte där överhuvudtaget, lite inbillning, lite önsketänkande. Sedan trevade matta gyllene fingrar utforskande över det grå, vidare, överjordiskt, som i valet och kvalet. För att sedan breda ut sig, sätta fyr på något tunt och avlägset membran, en molekyl åt gången, en lumen, tände det långsamt, lyste upp det och gjorde det transparent, inte vitt och kallt utan med en varmare nyans.
Ljuset förblev glåmigt, men nådde allt längre för varje minut som gick, tills hela himlen var gyllene men matt, inte tillräckligt för att kunna se i, för svagt för att kasta ens den vekaste skugga. Så spirade varmare stråk, tände fyr på horisonten, och till sist steg solen, omöjlig att stoppa, i ena ögonblicket röd och vredgad som en solnedgång, i nästa trygg i ett varmt gult sken som fick horisonten att nästan klarna och kasta omedelbara skuggor, till en början från horisont till horisont, sedan bara milsvida. Himlen skiftade från matt gyllene till matt blå, så att världen ovanför fick ett djup på nytt, för att inte tala om en oändlig höjd och en oändlig vidd. Nattens dagg hade tämjt dammet och tills det torkat skulle luften förbli kristallklar. Utsikten var ren och klar åt alla håll.
