tisdag 10 december 2013

Pisa

I vilken riktning är den svenska skolan på väg? Och vad ligger bakom larmrapporten om våra 15-åriga skolelevers alarmerande och dåliga resultat? Journalisten och författaren Maciej Zaremba, skribent på DN, ropar högt och har ett tydligt budskap om varför det ser ut som det gör idag. Varför sjunker 15-åringarnas kunskaper i matematik, naturkunskap och läsförståelse? Läs hans tankeväckande artikel:

>>http://www.dn.se/nyheter/sverige/maciej-zaremba-hur-kunde-sverige-utarma-sin-lararkar/

Pisa är förkortning för: Programme for International Student Assessment


lördag 7 december 2013

Get me through december

Alison Krauss sjunger den vackra låten med detta namn och i morgon framför vi den med bandet On the Road. Den handlar nog inte egentligen om december, utan om tuffa tider då vi har svårt att se hur eller var vägen går. Man blir uppmuntrad och styrkt av att läsa texten och att lyssna på låten. Känner du för det, so be my guest.

Här är länken: http://youtu.be/qcWN6gmDKT0

Här är texten:


How pale is the sky that brings forth the rain
As the changing of seasons prepares me again
For the long bitter nights and the wild winter's day
My heart has grown cold, my love stored away
My heart has grown cold, my love stored away

I've been to the mountain, left my tracks in the snow
Where souls have been lost and the walking wounded go
I've taken the pain, no girl should endure
But faith can move mountains of that I am sure
Faith can move mountains of that I am sure

Just get me through December
A promise I'll remember
Get me through December
So I can start again

No divine purpose brings freedom from sin
And peace is a gift that must come from within
And I've looked for the love that will bring me to rest
Feeding this hunger beating strong in my chest
Feeding this hunger beating strong in my chest

Just get me through December
Promise I'll remember
Get me through December
So I can start again

I've been to the mountain, left my tracks in the snow
Where souls have been lost and the walking wounded go
I've taken the pain no girl should endure
Faith can move mountains of that I am sure
But faith can move mountains of that I am sure

Get me through December
A promise I'll remember
Get me through December
So I can start again

(SONGWRITERS SAMPSON, GORDIE/LAVERY, FRED)

onsdag 4 december 2013

Men at lunch

Historiens kanske mest kända bild där 11 män sitter 250 meter upp i luften på en balk och äter sin lunch vid bygget av Rockefeller Center i New York, är en verklig klassiker. Bilden är tagen 1932 under värsta ekonomiska depressionen i USA:s historia och den talar om den framtidstro och trygghet många ändå kunna känna i "löfteslandet" USA. Men är bilden verklig eller fejk? Det är frågan.... Läs mera genom att klicka på länkarna:

http://www.svtplay.se/video/1633483/lunch-250-meter-ovanfor-manhattan
http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.1895088-hogt-over-new-york-satt-okome-grabbarna

Att bilden verkligen är autentisk är jag glad för. 5:e och 6:e mannen från vänster är visst svenskar! Det finns ytterligare en dimension i bilden som betyder väldigt mycket för mig och har gjort det sen första gången jag såg den. Jag återkommer gång på gång till den. Därför har jag den också på väggen som förstoring i min skrivarhörna hemma. Bilden ingjuter mod, hopp och trygghet. Snacka om att vissa bilder har "det där" som gör att man inte släpper bilden inom sig fast man har slutat titta på den eller blundar.


tisdag 3 december 2013

Inuti finns det

Vintern har kommit och därmed fick jag leta upp min Everest vind- och skidjacka som köptes till ett bra pris lagom till en Åreresa. Helt vindtät och med hög krage som kan fällas upp så att den nästan når öronen.  Den är kanonbra. Det känns verkligen som kvalitet. Det finns fickor över- och även under allt; på framsidan, insidan och på armarna. Det finns reflextext och extra långt innanfoder så att fodret på ärmarna kan man dra ut så att tummen kan föras in i ett särskilt tumgrepp, och på så vis ska man kunna undvika att  få in snö (?) i ärmen, fodret sluter tätt ända ner till tummarna. Det finns dragsnören lite överallt också så att jackan kan bli tajt och slimmad och inte släppa in någon vind alls. Super.

Det allra häftigaste är dock det som inte syns, varken på utsidan eller insidan. Det är insytt något som förkortas ADV och det sägs att det är en komponent som finns i plagget och som kan svara mot signaler som skickas ut t.ex. av räddningspersonal på fjället ifall jag har hamnat under snön efter en snölavin. Det är inget som syns, men det finns där ändå. Jag kom också på att den ficka som är på vänster arm, långt ner mot handleden är ett utmärkt ställe att förvara mitt busskort i (tror att det är ämnat för liftkortet i fjällen) och när jag i morse klev ombord på bussen, höll jag bara armen emot betalningsplattan och den pep som den skulle, chauffören var nöjd och jag gick till min plats. Det som avgjorde fanns där osynligt. Det viktigaste fanns dolt under tyget. Det allra viktigaste är osynligt för blotta ögat.

Det blev en liten tanke denna morgon.  En tanke som dröjer sig kvar. "Det avgöranden är dolt, det viktigaste finns under ytan, det som ger möjlighet att färdas vidare syns inte". Det som svarar mot Räddarens signaler finns på insidan i oss. De sinnen som kan uppfatta räddningssignalerna finns inne i oss från början av vår existens. Alla har det. Alla har förutsättningen att uppfatta osynliga signaler som skickas ut, i viken belägenhet vi än befinner oss. Intressant ord förresten: Everest. Vi kan uppfatta signaler om Ever rest.

Inuti finns det.



söndag 1 december 2013

Inför vintern

Inför vintern står man på något sätt alltid oförberedd. Man får liksom se hur det blir. Blir det en väldigt kall vinter? Blir det mycket snö? Kommer sidensvansarna att besöka oss - och domherren? Blir vintern långdragen eller kommer snödropparna i februari månad? Den som lever får se. Och det är egentligen likadant med livet i övrigt, jag vet ingenting om morgondagen, så jag beslutar mig idag också för att leva just: idag. Just här och nu. Härvarande och närvarande. Tack för en ny dag!