onsdag 30 juli 2014

Sommaren

Värmen kommit och består
gräs och andra växter förgår.
Allt levande längtar efter vatten,
även så hunden och katten.

Molnfria skyar mig dagligen möter
dammet yr omkring benen när foten mot backen stöter.
Luften rör sig knappt, allt står still
algerna växer till, fast vi inte vill.

Jag är tacksam för sommar och skönhet
för bad, båtfärder, löpning, cykling, läsning och frihet.
Att sommarens sol mot mig log
att värmen inte bara förbi mig drog.

Snart hösten kommer med färger och prakt
det är så säkert som det är sagt.
Jag minns denna sommar med glädje och jag ler
när jag i oktober tillbaka ser.


tisdag 29 juli 2014

Vindstilla skärgård

Inte så många dagar per år som det är så stilla... bara njut när du kan...

måndag 28 juli 2014

söndag 27 juli 2014

Damm, svett och skogar






















På ett jättefält invid Ryssbergen i Sölvesborg samlades de, 20.000 orienterare från världens alla hörn, torsdagen den 24 juli för att tävla i orientering. O-ringen gick av stapeln igen. Världens största orienteringstävling. Gassande sol, nästan brännande ute på ett öppet fält där löparna höll till, dammande grus- eller jordvägar som förde alla dit från bil- och bussparkeringen, nästan tropisk vind som gjorde att luften inte stod helt still, och många tusen åskådare som tittade på. Mängder av funktionärer, korvförsäljare, dricka- och vattenserverare och journalister, massor med barn och barnvagnar i en enda mänsklig röra: alla samlade kring karta och kompass. En fascinerande stämning och upplevelse att komma dit och för en stund bli en del av detta arrangemang. En eloge till dem som ordnat så att allt fungerat så bra.



torsdag 24 juli 2014

Njuta av smultron

Fick en sommarhälsning från en vän som skrev:
"Kan faktiskt njuta av det lilla, lilla.....som att gå barfota i gräset och 
plocka smultron direkt in i munnen."
Det låter härligt och sunt... fortsätt med det!


torsdag 17 juli 2014

Deckare

De senaste somrarna, på semestern, har jag som avkoppling läst deckare. Många deckare. Tycker om det kravlösa och det spännande och medryckande. Jag är fascinerad av hur författaren bygger upp sin berättelse. Hur de olika karaktärerna är bundna till varandra och hur deras livsöden vävs samman. Hur små detaljer kan utgöra viktiga pusselbitar i det som bildar bokens drama. Här finns allt av förklaringar till människors beteenden och även ursäkter till varför människor gör som de gör. Det borde vara en guldgruva för undersökande poliser att gräva ur för att få insikt om hur det kommer sig att människor kan utföra de gärningar de i verkligheten gör. Ofta målas en människas bakgrund upp i mycket svarta färger, ett trauma, en barn- eller ungdomsupplevelse som präglat dem högt upp i åren och vars betydelse man får mer och mer insikt om ju längre man läser. Fäders, mödrars, syskons, barns och andra släktingars betydelse kan inte nog påpekas. "Men det är ju bara fiktion" protesterar du. "Jo, visserligen, men många av händelserna som beskrivs har hämtats från verkligheten". Nu senast, i boken Fasanjägarna  av Jussi Adler-Olsen, finns en stark koppling mellan pennalism, våld, våldsamhet, lyx, att vara förmer än övriga samhällsmedborgare, och förnäma internatskolor. Och det känns mycket relevant att tänka att en sådan miljö kan påverka många. Det har den senaste tidens skriverier och reportage från Lundsberg gjort gällande. Där någon nolla skulle härdas med hjälp av ett strykjärn. Att en författare sedan målar av verkligheten med en bred och väldigt skarp pensel, det är författarens privilegium. Konstnärlig frihet. Tyvärr är jag dock rädd att verkligheten ändå överträffar dikten eller prosan.

Hjälten - eller antihjälten - i dessa deckare är en arketyp som har vissa återkommande och självskrivna drag: lång, snygg, en ensamvarg, ofta problem med relationer och/eller med alkohol. Hjälten får hela tiden passa sig för de frestelser som dessa personlighetsdrag för med sig. Och som ibland utsätter honom för mycket svåra situationer. Vi älskar deckaren, som mot alla odds till slut står där som det ondas överman. Den gode, trots sina personliga problem, som kan hjälpa andra, även om vilddjuren ryter inom honom själv.

För min del är läsandet en stor avkoppling. Att föras bort i olika delar av världen och Norden, att kastas in i en räcka av händelser, att läsa personbeskrivningarna och känna händelsernas kedja sammanlänkas till den helhet som skapas ger både en fascination över ett skickligt och spännande hantverk och ett skönt tillstånd i landet No-one, landskapet Kravlösa, bygden Fantasi, socknen In cognito, stadsdelen Fear, världsdelen Fiction och världen Science.

Här är några författare värda att läsa: Jussi Adler-Olsen, Jo Nesbö, Håkan Nesser, Dan Brown, Tom Clancy, Lee Child, Sjöwall/Wahlöö, Camilla Läckberg, David Baldacci, Lisa Marklund, m.fl. Bara att välja och vraka. Ha en avkopplande dag!


onsdag 16 juli 2014

Rummet

Det vita taket återspeglar ljuset utifrån. Sommarmorgonens ljus faller in i rummet från norr där gråmesar och rödstjärtar leker i granhäcken och rosklängena. Kaprifolen och flädern växer så det knakar i stjälkarna. Gårdagens regn gjorde sitt till. Tusensköna som en matta på marken, rosor och fingerborgsblommor som skjuter i höjden i takt med murgrönan bildar en fin sommarinramning åt norr dit jag tittar just nu när jag skriver. Ekgolvet skuggas till viss del av gardiner, krukväxter och fönsterlampor, men har mönster som - när ögonen fastnar - bildar fantasieggande figurer och linjer på samma vis som molnen kunde göra när man som barn låg på sitt badlakan på stranden och tittade rakt upp på molnen som sakta förflyttade sig ovanför mitt huvud. Där fanns både hästar, ansikten och städ.

De till hälften nedbrunna stearinljusen står på tv-bordets vita spetsduk och den silverfärgade hörnbordslampan är släckt borta i sitt hörn bredvid 46-tums-TV:n. På en av hyllorna i bokhyllan står två lerfigurer: en som föreställer två fåglar i olika höjd som tittar på varandra och den översta burrar upp sig med hela sin vingbredd utfälld, på hyllan ovanför är det två vita händer som är riktade uppåt, men sammanförda och liksom fromt kupade. Hade de varit i våg istället för i lod hade man kunnat dricka vatten ur dem som ur ett ämbar eller en skål. De vita händerna köpte jag på Cypern som en påminnelse om alla vitmenade hus där. Kritvita byggnader som skokartonger runt omkring hotellet där vi bodde. Och en påminnelse om en lycklig vecka med underbart väder. På septemberkvällarna var det 26 grader.

Jag sitter i den gråsvarta tygsoffan och skriver. Bredvid mig står skinnfåtöljen med sin fotpall som inbjuder till skönt gungande närhelst jag känner för det. Och i andra änden av rummet finns ett vitt matsalsbord där otaliga middagar och festligheter har genomförts. På väggen hänger en förstoring av mina barn. Tripp trapp trull. Privat foto med miner som är perfekta och som speglar de tres personligheter, lite småleende, lite luriga, fina. På ekgolvet finns två viktiga saker: en kaffekorg, inte med kaffe, utan med Elins leksaker. Elin är min dotters ljuvliga dotter, ett år gammal. Och ett gitarrställ där min akustiska gitarr är uppställd. En ständig och anständig följeslagare här i livet.

Uppåt väggarna finns bilder. Foton faktiskt. Egna foton. På barnen, på en hamn i kvällsljus, på tulpaner, på en ensam man i en eka och bokstäver med texten: Carpe Diem. Jag följer uppmaningen idag. Också.