Bokskogen vid Färskesjön, Jämjö

Konstverk och klotter

I Handelshamnen i Karlskrona. En ful gammal plåtvägg har förvandlats till en färgklick i en annars rätt så trist omgivning. Bra grepp!!! Mer sådant i våra städer! Det finns många kreativa konstnärer som annars mest ägnar sig åt olagligt klotter. Ta tillvara på dessa krafter i de goda färgernas och nyansernas tjänst!

Det mest kända klottret i historien

"Kilroy was here" är ett av de mest kända klottren. Ursprunget var att allierade soldater skrev det på intagna ställningar under andra världskriget. Kilroy tros syfta på James J. Kilroy, fartygskontrollant i USA. Enligt före detta arbetskamrater ska han ha skrivit sitt namn på de skepp som han kontrollerat. Sedan lär hans före detta arbetskamrater ha tagit med sig uttrycket till armén då de blev inkallade. Sen spred sig uttrycket över världen. Nämnas bör att en avsevärd mytbildning också har följt fenomenet. (källa: Wikipedia)

Lekfulla krukor

Rödbetssaft

Inget vidare att få på kläderna...

Partier i valtider

Jag såg igår en lista över småpartier vilkas namn jag (nästan till 100%), aldrig hört talas om. Och när jag läst listan satte min hjärna igång och tankar om andra tänkbara partinamn med slogan dök upp i min hjärna. T.ex:

Bild från pixabay.com

Häckpartiet - tar oss bakom de stora frågorna
Tegelpartiet - bygger Sverige från grunden
Segelpartiet - tar Sverige framåt vind för våg
Bakarpartiet - blandar ingredienser av olika ideologier i en blågul långpanna och skapar söta, lätt smälta vallöften
Bakpartiet - läcker ut de dolda och illaluktande frågorna
Akterpartiet - partiet för dem som kommit efter
Gräsrotspartiet - för dem som det trampats på
Halspartiet - partiet som vrider utvecklingen åt annat håll
Fotpartiet - för de mest jordnära
Axelpartiet - för dem som bär upp samhället
Magpartiet - smälter ner de stora frågorna i partiklar
Partihallickarna - lokalt parti i Årstatrakten (partihallarna)

Rhododendron

Cola på väg

I gullregnens månad

GDPR

GDPR står mig upp i halsen, men tårtan slank ner.
I samma hals.

Försommarpromenaden

Pantarholmskajen i Karlskrona

Stol vid trappa

Att begrunda evigheten mitt i det brusande livet. Återigen kommer de orden till mig. Det brusar och susar och brakar och bråkar omkring mig. Jag stannar upp mitt i detta brus. Mediabrus. Jobbsnacksbrus. Väderleksbrus. Tyckandebrus. Massor med brus. Mitt i detta vill jag begrunda evigheten. Det tidlösa, det eviga, det bestående, det icke-tyckande, det icke-brusande, det icke-reflekterande. 

I stormens öga. Vara stilla. Vara varsam med stillheten. Vara stilla i varsamheten. Vila i försynen. Stänga av bruset. Störningsljuden. Bara vara i ro. Återigen återföras, återinföras i ron. Tack för denna möjlighet.

Skönt att få vila lite innan trappan äntras...

Ungas fetma

Saxat ur ortstidningen, BLT. (klicka för större och skarpare bild)

Kattögon

Smala pupiller, karaktäristiska för kattdjur.

Ser lite farliga ut.

Kaxigt

Jaha, då vet vi det. 

Vi är många som undrat vilken det var.

Som var originalet alltså.

Ro i solnedgången

Tromtöstigen, ut mot Tumholmen

Tromtö, bokskogen

Under bokarnas skira grönska. Vilken förmån att få jogga just här.

Strömavbrott

Elberoendet är stort. Nyss (läs: igår) blev det strömavbrott på jobbet, jag tror i hela staden. Allt slocknar. Tur att dagsljuset finns. Alla nätverk dör. Alla laddare blir oanvändbara. Alla nätdrivna skärmar blir svarta. Alla vattenkokare och kaffebryggare blir odugliga till det som de är tillverkade för. Elberoendet är ett faktum. Ett axiom. Odiskutabelt. Det är bara de ställen där det finns en automatisk extrakraft som sätts igång vid strömavbrott som elen fungerar. Ett extra aggregat som genererar ström. Detta aggregat drivs ofta av diesel eller annat bränsle och slås på “in case of emergency”. Det gäller t.ex. sjukhus och andra ställen där frågan om liv och död ställs på sin spets när elen inte fungerar.

Hittade denna sköna bild där man inte förväntar sig det.

Jag tänker nu vidare på detta fenomen om en yttre och en inre kraftkälla, energigivare, motivator; hur är det för mig, i mitt liv? Om de yttre stimuli-faktorerna dör ut, försvinner, ebbar ut, torkar, upphör - vad händer då? Finns det en egen motor, ett eget inre liv, en livsnödvändig kraftkälla, en själens kompass, en mitt livs motivator, som sätts igång? För vissa personer kanske den finns hela tiden, men inte används för att man är så uppfylld av alla yttre stimuli man lever i, så det inre inte behövs, inte behöver lyssnas in? Det inre kanske aldrig behövs? Vad händer den dag då de yttre faktorerna förändras och man går in i någon sorts “stand by-läge”? Jag frågar mig själv hur mycket jag byggt upp kring de yttre sakerna och tingen och människorna och sammanhangen som finns där, och hur mycket och hur ofta jag lyssnar in mitt inre? Att det inre får styra? Jag tänker att det måste finnas möjlighet för det inre att få ta stor plats, även hos de människor som lever i en livssituation med många yttre stimuli. Jag tror att det går och att det är realistiskt för mig och för andra. Detta som jag ägnar mig åt precis nu, är för min del ett tecken på inre stillhet och kompassriktning. För andra finns andra uppenbara tecken. Likafullt som att bristen på den inre stillheten är ett tecken på att något har gått snett.

Under Hägg

Gullvivan