Höstljus över Almö Sandvik

I gemenskapen med mörkret finns ljuset.
Lägg också märke till den lilla ljuspunkten till höger.

Höstfärger

Augerum

Visste du detta (71): Kräftskiva

Wikpedia lär oss:

Begreppet kräftskiva förekom första gången i Sverige i Dagens Nyheter 1931. Ordet "skiva" syftar här på bordsskiva, ett bord dukat med mat och dryckesvaror. 

Ända sedan medeltiden har man ätit kräftor i Sverige, impulsen kom troligen från Centraleuropa. Från 1500-talet och framåt blev kräftan festmat för kungligheter. Första gången kräftor omnämns i skrift i Sverige var 1562 i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpingshus. Där krävde kungen att man skulle skaffa fram så många kräftor som möjligt inför hans syster Annas bröllop. Man vet även att kung Erik odlade kräftor i de vattenfyllda vallgravarna runt Kalmar slott. På den tiden serverades kräftorna inte hela och kalla, utan de var varma då de var huvudingrediens i olika sorters färser och stuvningar.

I Cajsa Wargs kokbok från 1700-talet finns recept på hur man lagar kräftkaka, kräftkorv och stuvade rudor med kräftstjärtar. Först mot slutet av 1800-talet etablerades kräftätandet i samband med kräftfisket där man serverade kokta kräftor varma, direkt från grytan, eller kalla och hela. Det skedde ofta i samband med ”kräftsupen” som var ett sätt att ta farväl av sommaren och välkomna den annalkande hösten.

Inte

Medial

Visste du detta (70)? Gaska upp sig

Gaska på en gaskig gask

Med anledning av att jag ska gå på gask på lördag så tänkte jag att det kunde bli ett roligt partytrick eller i värsta fall bra kallprat att undersöka vad gask är för ord egentligen. När jag först kom i kontakt med det, då med stavningen gasque tyckte jag att det var märkligt och anade att franskan stod för ursprunget. Efter att jag myst med Svenska Akademiens ordbok och Hellquists svensk etymologisk ordbok skulle det visa sig att min magkänsla var fel och att det spanska kortspelet cascarela sannolikare stod ansvarig.

Uppslaget redogör för att kortspelet lomber och senare även kortspelet vira innehåller ett bud där den spelande behåller ett visst antal kort, lägger bort resten och tar en talong. Sedan ska spelaren lägga bort lika många kort som den ursprungligen behöll. Då bjuder man gask. Gask på tre, då tre kort behållas. Detta är från 1817 och är det första skriftliga belägget som SAOB har. 

I spelet så kunde gasken vara hög vilken må ha varit ett spännande ögonblick. Denna nervkittlande spelsituation har kommit att få en överförd betydelse i festliga sammanhang, som kanske framkallar samma sorts rus. Fröding använder uttrycket att vara i gasken 1891 i betydelsen uppsluppen festlig stämning (med inblandning av spritdrycker).

Ur att vara i gasken var inte steget långt för studentslangen att ta upp uttrycket. Ordboken skriver att gask användes bland studenter om festande rummel vanligen konkret fest, med spritvaror såsom viktigaste traktering. Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning skriver 1897 det är gask på vår nation ikväll.

Vidare har avledningar bildats, till exempel att ett verb gjorts av ett substantiv. Strindberg skrev 1901 gaska upp dig gamle gosse I betydelsen att gossen skulle muntra upp sig. Det finns även belägg att adjektivformen gaskig ska ha använts för beskrivningar av upplivade stämningar med alkoholhaltiga förtecken.

Idag används mig veterligen inte gask för vilket rumlande som helst utan för just den sortens finare middagar med studentikosa inslag som jag ska till. Min plan är att vara en gaskig gosse som gaskar loss på lördagens gask.

(källa: https://ergo.nu/blog/spr%C3%A5kspalten/20121204-gaska-p%C3%A5-en-gaskig-gask )

Höstdis

En ljuvlig joggingtur utmed havskanten

Liten, men stor

”Du må tycka att jag är liten,
men jag har ett helt universum i mitt huvud.”

(YOKO ONO) 

Bild från pixabay.com

Mass Distraction

Det som består

Att leva för det som förgår

eller för det som består -

det är frågan.

Inte ens en fråga,

mer en inriktningsvilja

en riktning kombinerad 

med en vilja.

Tiden är ett uttryck 

för förändring,

förändringsbenägenhet,

vilsenhet

när man ska förhålla sig till

de snabba förändringarna.

Ända till den dag när man tröttnar

på att förändras i takt med

de yttre förhållandena. 

Det inre

ett centrum

en stilla ström

ett mäktigt hav

en obruten vattenyta

det som består.

Färggrant

Färger i övergångstid

Hösten har kommit

Darra som ett asplöv

Man brukar säga att den rädde,
darrar som ett asplöv.
Men en vän sa idag att när asplöven
darrar i vinden, susar eller sjunger de på ett speciellt sätt.

Och där vi var, stannade jag upp och lyssnade en stund.
Det stämde. Frekvensen i susandet, sjungandet, stämde
med asplövens rörelsemönster.
Vinden tog tag ordentligt i alla träden runt omkring oss
och de vajade av och an.

Grenar och kvistar var följsamma i vindriktningen, ingen bröts.
Alla rörde sig. Bladen fladdrade.
Men asplöven fladdrade inte,
de darrade på sitt speciella sätt.
Utan av vara rädda.
De sjöng så fint, så speciellt,
med en lätt darrning på rösten.

Som när någon vill sjunga, men kanske inte riktigt vågar.

SAAB

Orosmoln över världen

Asplöv asplöv på grenen där

Asplöv, asplöv på grenen där

säg mig vem som räddast i världen är.

Den som darrar under vindens tjut

eller den som flyr genom grinden ut.

Den som inte vågar stanna för att se in i

sig själv och det som finns dolt inuti

eller den som fattar mod och förblir sann

mot det som hon är och vill och som hon kan.

Att vara ett löv som rör sig

är inte att vara rädd,

det är vara vid liv och på djupet - 

ha kontakt med sitt inre

fast det ibland känns som att vara på väg till stupet.

Att darra i förtröstan och lugn

när själen är tom och tung

att ha kontakt med sitt innersta liv

att våga ta modiga, osäkra och ovana kliv.

Ett asplöv med liv.

Höstkväll

Öppnade ögon, och möjligheter

Författar en Erik Varden skriver i sin bok Allt som är värt att minnas om Emmausvandrarna. Två män som i stor besvikelse vandrar mellan Jerusalem och staden Emmaus, ett kort stycke från Jerusalem. De är två besvikna lärjungar som sett sin vän Jesus bli fängslad, slagen, dödad på ett kors. Deras livsval slogs i spillror på kort tid. Och de är nu på väg mot... vadå? I denna förvirring och besvikelse, vandrar de i blindo mot en okänd framtid. Jesus slår emellertid följe med dem och han samtalar med dem. Det märkliga i berättelsen är att de inte känner igen Jesus. De är så låsta i sin besvikelse och förvirring, att de inte ser, och inte hör, det som verkligen är synbart och verkligen hörbart. Berättelsen slutar inte så, utan den förändras fullständigt när deras ögon öppnas.  

Erik Varden skriver:

Utan att vandrarna är medvetna om det undergräver han (Jesus) sorgen. Han fyller den med mening. Vid bordet förvandlar han den. Det som framstod som en förlust visar sig ha varit en vinst; det som såg ut som ett nederlag avslöjar sig som en seger; ensamheten töar bort inför en närvaro som sätter deras hjärtan i brand. De två som nyss stod rådvilla och fastfrusna vid vägen, oförmögna att ta ett enda steg till, springer nu till Jerusalem fyllda av nya insikter, otåliga att dela med sig av dem. 

Jag delar hoppet med dig, kära läsare!

Prästen Susanne Dahl skriver i en dikt (i diktsamlingen: Vem såg mig då):

Det är en bön jag aldrig bad

ändå är du ett svar

Du är en som slagit följe

alldeles tyst har du intagit

din plats vid min sida

Det finns inga ord för det här

inga vittnesbörd att avlägga

bara en varsam visshet.

Det som består

Låt intet förvilla, intet skrämma dig
Allting förgår, blott Gud förändras ej.
Tålamodet allt besegrar.

Den sig på Gud förlitar skall intet fattas.
Allenast Gud är nog.

(Teresa av Avila)