Fruktan

En släkting till mig berättade om ett besök på ett sjukhus i staden där hon bor. Händelsen utspelade sig för några år sen, men minnet av den lever kvar. Hon var på väg till en avdelning och gick i en korridor tillsammans med andra människor, både män och kvinnor. Plötsligt, utan förvarning, vänder sig en man mot henne och ger henne ett slag med knytnäven, slaget missar hennes haka och slaget träffar hennes högra nyckelben. Helt oprovocerat hände detta. Plötsligt och utan förvarning. Hon skrek till av rädsla och ilska, samtidigt som andra människor vände sig om och också började skrika åt mannen. Han blev rädd och sprang därifrån och ingen visste sen vart han tog vägen. Min släkting blev inte skadad, men skakad av händelsen. Polisanmälan gjordes och efter några veckor hörde polisen av sig och via några foton kunde hon peka ut mannen.

Det visade sig att den här mannen precis hade kommit från psykiatriska avdelningen och där fått besked som han inte tyckte om, han hade lämnat den avdelningen i protest och ilska. Sen lät han tydligen sin ilska gå ut över min släkting, helt oprovocerat.

När jag hörde berättelsen tänkte jag på mannen och min släkting, naturligtvis blev jag väldigt upprörd över hela händelsen, men jag funderade vidare och undrade över vad ilska eller rädsla gör med oss. När människor gör oss besvikna eller sårar oss, när någon sviker oss eller gör oss arga, hur reagerar vi då? Kan det vara så att detta kan ligga och gnaga inom oss längre eller kortare tid och att vi reagerar med ilska eller fruktan gentemot andra människor än den som gjort oss illa eller att reaktionen kommer efter lång tid? Och detta utan att vi förstår sambandet mellan min rädsla idag och det som gav mig orsak till denna rädsla?

Någon sa: ”fruktan är en dålig rådgivare”. Kan förståelsen för detta göra att vi handlar på ett annat sätt?
Förhoppningsvis.