Ett örhänge, ett hårspänne och en tintin-raket låg kvarglömda längst bak i kyrkan vid vaktmästarens plats. Jag betraktade dem och kunde ana att det var barn som varit i kyrkan och tappat dyrgriparna när storasyster eller storebror blev konfirmerad eller lillasyster blev döpt. Kvarglömda grejer vittnar om sina ägare. Ett intresse, en viss smak? Hos mamman eller flickan?
Samtidigt vittnar de kvarglömda grejerna om att de nog inte är speciellt viktiga för ägaren. De kanske bara är skummet på prylhavet därhemma. En sånt där typiskt välfärdssyndrom: det man inte fått kämpa eller arbeta för, det betyder inte heller så mycket för en.
Om jag skulle leta upp Tintins äventyr igen kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar