Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar

Vi stod där som två fåntrattar i torsdags kväll, jag och min kompis som är snickare. Glasväggen på 30 x 200 cm till den nya duschväggen försvann plötsligt som av ett pistolskott och vi stod båda i ett hav av glassplitter i bara strumporna. Glas överallt. Och hans fingrar blödde. Jag stod kvar, blixtstilla, för att slippa få glas under fötterna. Han tog sig ut till andra badrummet för att stoppa blödningen och droppandet. Vi fattade ingenting. Glaset bara smällde och försvann. Och precis som ett dricksglas som exploderar och hittas i småbitar överallt, så var det nu också, fast 200 ggr värre. Vi konstaterade att det måste ha varit spänningar i glasskivan som orsakade alltsammans. Så tråkigt och meningslöst på något sätt. Skönt att vi inte fick glas i ögon eller mun… nu två veckors väntan på en ny skiva. Trist.

Den här veckan och förra har varit fylld av möten med människor som berättat om olika saker som orsakat att deras hjärtan brustit eller på något sätt tagit skada. Jag vet inte varför jag kommit in i dessa samtal, men på något sätt har vägarna korsats och samtalet tagit sin början och funnit en naturlig fortsättning. Det har varit sorg efter en nära anhörigs död, en förälder som lagt skuldbörda på någons samvete redan från unga år och dessa har följt med under livet upp i mogen ålder, en närstående som gång på gång ger granskande och  dömande blickar och kommentarer. ”Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar” sjöng Björn Afzelius. Det är egentligen ingenting det där med glasväggen, bara lite förargligt, i jämförelse med ett hjärta som såras eller slås i tusen bitar.

Jag skickar vidare orden som Han sa: ”kom till mig du som arbetar och är tyngd av bördor, så ska jag ge dig ro”. Och om Honom står det vidare: ”ett brustet hjärta ska Han inte krossa, en rykande veka kommer Han inte att utsläcka”. Även om hjärtat är brustet, finns det en som kan läka det och göra det helt igen. Människor som upplevt det har jag också mött de senaste veckorna.

Det finns hopp. Och snart har vi dusch hemma! :)