Drottningens hörna

På Kalmar slott

Tomt på hans tomt

Ett märkligt besked nådde mig igår kväll. En granne dog natten som gick. Vi såg honom kvällen före då han körde in på sin garageuppfart med sin bil. Han gick med sin lite vacklande, framåtlutande och karaktäristiska gångstil. Och idag är han borta. En olustig känsla drabbade mig.

Igår fanns han där som han brukar. En god människa, alltid med ett gott ord i beredskap. Idag är huset tomt. Garageuppfarten är ödslig. Dörren är låst. Inga lampor lyser längre i huset. Livet är märkligt.

Tänker på hans anhöriga idag. Varma tankar.

Att ta sig igenom

Gubben är föredömlig som tar sig igenom.

Antistress

Jag fick denna bild av en god vän som i sin tur hade sett den uppsatt på en vägg någonstans. 

Vi har ett viktigt val att göra idag. Igen. Att göra ett medvetet val som ett verktyg mot stress.

Tänk också på pessimisten som ser en svårighet i varje möjlighet och jämför med 

optimisten som ser en möjlighet i varje svårighet. 

Vilket val gör du idag?

Kaffepetter

Strulet

En lugn stund

Strulet med bussen var först ett irritationsmoment. Det innebar att jag inte kom till jobbet den tid jag brukar komma. Efter en stund upptäckte jag att det där lilla strulet betydde att jag fick en stund i lugn och ro. Jag känner egentligen stort behov av det. Vet inte riktigt varför det är så nu, men jag kan bara konstatera att så är fallet.

Ibland måste det strula till sig för att jag ska bli tvungen att sitta still. Oplanerat. Spontant. Tvunget.

Bilstrålkastare efter bilstrålkastare kommer mot mig på vägen.
Människor på väg till eller från dagens eller nattens arbetsuppgifter.
Varje människa ett eget universum, med egen utveckling, egna frågor, egna funderingar och möjligheter.

Vitheten är slående denna frostmorgon
Smutsen på vägen är påtaglig
Gryningen kommer tidigare  igen
tidigare än igår.
Dimmorna dansar och virvlar
vinden har lagt sig för att sova
De vita strecken längs vägen leder framåt mot målet.

Varför super Jeppe?

Berättelsen om den första kvinnliga prästen i Växjö stift, Inger Svensson, som Tom Alandh producerade och programmet visades i SVT i februari under programrubriken: Och förlåt oss våra skulder…

Alandhs sköna berättarröst, med typisk stockholmsdialekt, framställer en sammansatt människa som hela sitt korta liv - 51 år - kämpade mot demonerna. Om de inte hette mobbing i skolan, eller att hon var ganska utfrusen av sina systrar, så hette mobben "det etablerade" och de konservativa eller ortodoxa. Eller spriten. Ungefär som Jo Nesbös huvudperson, kriminalpolisen Harry Hole, som kämpar mot sin demon: Jim Beam.

Inger Svensson.
Skärmdump från dokumentären.

Som teologistuderande prästdotter i Lund var det inte lätt när hon kände motståndet mot sitt val att vilja blir präst. Hennes pappa, kontraktsprost, stödde henne i studie- och yrkesval. Desto fler var emot det. Hon hade lätt för att studera och lära sig, hon var en scenapa som liten, glad och spralllig, öppen och hade lätt att få kontakt med människor. Men när hon blev vuxen och trängdes in i ett hörn, uthängd i pressen, motarbetad och flera gånger omplacerad, då löste hon problemet med att dricka. Sprit alltså. Tyvärr åkte hon även dit för förskingring av kollekterna på en plats där man förstod att allt inte stod rätt till, eftersom hon redovisade 0 kronor i kollekt vid upprepade tillfällen. 30.000 kronor försvann i tomma intet. Till vadå? Ingen som vet, vi kan bara fundera. Hon visste inte själv, sa hon. Men hon åkte dit. Villkorlig dom. Dagsböter.

Men efter 2 år var hon tillbaka som präst. Och fortsatte sin alldeles personliga kamp för de dagliga sysslorna och många möten med människor. Andra berättade i dokumentären om Ingers förmåga att lyssna, att vara lyhörd och att visa empati för sina medmänniskor. Vid dop, bröllop och begravningar var hon visst en lysande officiant.

Växjö stifts första kvinnliga präst var hon. Och förblev så länge. På hennes lilla platta och liggande gravsten framför sin mammas och pappas betydligt mer påkostade gravsten, står det inget efternamn, ingen titel, det står bara: dottern Inger, 1945 - 1996. Inget mer. I sten inhugget. Betyget. Bedömningen. Det  bestående  intrycket. På en kall stenyta.

Programmet tog inte ställning till kvinnoprästmotståndet eller något annat heller för den delen, Ahlands mission är inte skjutjärnsjournalistens, utan vad han gör att är skildra människors liv och öden. På ett dramatiskt, enkelt, naturligt och äkta sätt. Så att både skratt och gråt stockar sig i halsen hos tittaren.

Programmets titel är talande: Och förlåt oss våra skulder... Finns det förlåtelse för  en präst? Och för alla de andra? De som tog till orda och de som skrek högst? Vem är utan skuld? Han eller hon må kasta första stenen.

Se hela dokumentären: >> http://www.svtplay.se/video/1806646/och-forlat-oss-vara-skulder

Pippi och herr Nilsson

Fin tårtdekoration på 2-årskalas...

Vad värme gör

Det syntes tydligt idag. Vad värme gör. Igår kokade jag havregrynsgröt på havregryn och skrädmjöl efter ett joggingpass när hungern blev som värst vid 21-tiden. Jag gjorde 2 rejäla portioner så att jag skulle slippa blanda i ordning en omgång till idag på morgonen före morgonbussen. När jag var färdig i badrummet och gick till köket idag stod kastrullen där och väntade. Men när jag lyfte på locket var gröten som en enda stor klump. Det såg inget vidare ut. "Stabbigt värre", tänkte jag. "Det går väl knappt att få ordning på detta elände". Jag vred på värmen för den lilla plattan och väntade. Rörde runt när värmen började sprida sig därnere, några droppar nytt vatten, ytterligare rörande och värmande. Miraklet skedde inför mina så där på morgonen uppspärrade ögon: alldeles plötsligt och självklart, smälte delarna samman och gröten förvandlades från en oformlig, osmaklig och tröstlöst tråkig klump, till ätbar, njutbar och god gröt. Lite lingon över och mjölk därtill och frukostmålet var en självklar höjdpunkt. Så långt, dagens höjdpunkt.

När jag stod och betraktade den underbara synen, tänkte jag på vad värme kan åstadkomma. När värmen når in i själva centrum hos en människa, då händer det grejer. Då smälter det frusna, då smälter hjärtats separerade delar samman till en helhet och en enhet. Som både känns, smakar och ser bättre ut. Ett varmt hjärta och sinne kan förvandla någons utseende, sanna mina ord. Jag har sett det och upplevt det. För att inte tala om hur det inre förvandlas. Och det är ju grunden och förutsättningen för allt, eller hur?!

Vad värme gör.

Inom dig öppnar sig horisonten

“What lies behind us and what lies ahead of us are tiny matters compared
to what lives within us.”      (Thoreau)

Robin Stjernqvist sjöng i schlagerfestivalen förra året:

I reach for the horizon
Whenever I get days of doubt, bringing me down...

Begreppet horisontutvidgning vilket för mig handlar om att horisonten hos oss kan ligga oss för nära; liksom hoptryckt, perspektivlös och förkrympt. Det kan komma sig av sammanhang i vilka jag vuxit upp, sammanhang jag lever eller arbetar i. Studier, öppenhet, samtal med öppensinnade personer vilka själva brottats med en förkrympt horisont, kan hjälpa i processen att vidga horisonten. Då frågor som "hur, när och var" dominerar framför frågan "varför". Perspektivet som öppnar sig heter istället "olika". Det kan gälla i relationer, samtal, musik, tro, öppenhet istället för rädsla för det okända.

Det finns också ett begrepp som kallas horisontsammansmältning och det är att kunna se horisonten utifrån andra perspektiv än sina egna. Att på något sätt kunna få min horisont och den andres att närma sig varandra.

Horisonten kan visa sig, ge distans i livet och samtidigt trygghet - den finns ju där hela tiden och påverkas inte av mina omständigheter. Den ger livet en känsla av att allting rör sig långsamt, inte speedat och stressat, utan lagom. Så att jag kan se det och välja reaktion och mottaglighet för intrycken. Horisonten ger mig valmöjligheter. Stress tvingar.

Horisonten vid Bjärred, Skåne

Glädjefnatt

Bjärreds brygga

En vacker söndag i Skåneland, utanför Malmö. Bryggan, hunden med sin matte, en ensam man, 
isformationerna, horisonten, himlens sky, ljuset. 
Allt var bara SÅ rätt denna vinterdag. Värt att betrakta, eller hur?!

Vintervackert

Snart ett minne blott

Rök utan eld

Kraftverket i Växjö

Insikt

Plötsliga uppenbarelser dunstar lätt av.
Insikten är aldrig plötslig. 

Det krävs lager av jord och år
det krävs osynliga såll och utåt synliga lyktor
för en inre upplysning av jagets mörker.
Det gäller utdrivning av massans smak,
allmänna meningens dunster.
En sådan utdrivning uppnås genom en själens feber och svettning.

Insikten kommer då
ängslig, den är svår.
Den växer fram som en inre vinge.

(Harry Martinsson i dikten Kritisk vandring, i diktsamling utgiven 1971)

Istider

Nättrabyån vid Björkeryd

Vid Horn på Hasslö

Vacker istid