Att lämna något för att förverkliga något annat

Jag återkommer idag till något jag skrivit om förut. Några ord, en mening, en sats som återkommer hos författaren P O Enqvist i hans bok Ett annat liv. Han berättar i boken med sitt eget liv som språngbräda om andra människor och hur deras liv utvecklats eller stannat upp, stagnerat. De ord jag har fäst mig särskilt vid är dessa:

Att lämna något för att förverkliga något annat

Jag påmindes om Enqvists ord när jag tidigare i veckan samtalade med en god vän - då dök orden upp igen i mitt medvetande. Och de blev en orsak till nya associationer och vinklingar i vårt samtal. Även om det är svårt ibland att bryta med något gammalt och invant, så kan det vara avgörande för hur livet ska utvecklas. Om man aldrig avviker från den stora vägen, hittar man aldrig gläntorna i den djupa skogen. För att förverkliga något annat, kanske någon måste ta av sig prästkragen och för någon annan kan det betyda att ta på sig en prästkrage.  "Att lämna" är ett personligt val som gör att man kan känna sig oviss, otrygg, få en känsla av "har jag gjort rätt val nu?", och man kan aldrig skylla på någon annan, utan man får stå för konsekvenserna själv. Jag kan erkänna att jag många gånger har svårt att "lämna" något bakom mig, något som känns (eller som i alla fall känts) som att vara hemma. "Vanans makt är stor", "man vet vad man har", "skomakare, bli vid din läst" - ordspråk eller talesätt som vi matats med sen barnsben och de är säkert viktiga, men jag tror att de ibland kan vara ett hinder för oss att lämna något för att förverkliga något annat. Denna sommar är tiden inne att göra slag i saken. För att förverkliga något.

Prästkrage, fotograferad igår. Dock ingen sådan man sätter på sig eller tar av...