När jag sitter vid frukostbordet på hotellet där vi bott denna natt och ser de övriga hotellgästerna, tänker jag att vi alla i matsalen bär med oss våra egna funderingar, vi står inför olika upplevelser denna dag, alla bär med sig sitt eget universum, sina egna förhoppningar, sin egen trånga eller vida värld. Några affärsmän pratar yvigt om nya satsningar så att inte konkurrenterna ska få försprång, några kepskillar med attribut som skvallrar om hockey brer vilset sina mackor och deras ledare kommer och kollar av så att alla är med i matsalen, kvinnor och män, unga och äldre i en salig blandning, svenskar och utlänningar, danskan klingar lätt från ett bord bakom mig.
Alla har sitt framför sig. Och jag har mitt. Jag lägger denna dag i Dina händer. Och vilar i att Du tar hand om oss alla. Alla på hotellet. Och alla vi som idag kommer att säga tack till vår älskade mamma, farmor, mormor, syster, svärmor, gammelfarmor och gammelmormor.
Och jag tillägger: vi ses igen älskade mamma. Sådant är vårt hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar