En vanlig torsdag i september

Höststormen är här. Från Norge skulle den komma och välla in över Sverige under dagen. Petra är stormens - eller snarare orkanens - namn. Hade den startat över Sverige hade den fått gårdagens namnsdagsnamn: Dag. Petra skulle lämna ur sig sig upp till 70 mm regn. Tänk dig 7 cm vatten all over the place, överallt. Det är mycket vatten. Mycket vatten är det. Nu undkommer nog vi i sydöstra kanten av Sverige den värsta orkanupplevelsen, men jag kan ana dess kraft när jag ser ryckningarna i trädtopparna.

Morgonbussen tar mig från punkt h till punkt j. Från mitt hem till mitt jobb. Den svajar behagligt av vinden och vägens ojämnheter och tar mig oundvikligen framåt mot mitt mål. Mina medresenärer är ungefär de vanliga. Inga konstigheter står att finna vad jag kan se vid första anblicken. Den ljushåriga tjejen med Iphone och headset i öronen, den lite äldre kvinnan och den yngre som jobbar inom landstinget sitter ungefär där de brukar. Den yngre med ortstidningen uppslagen. Som alltid. De flesta chaufförer känner jag igen. Längst bak i  bussen sitter de tuffa grabbarna som jobbar på varvet. De sitter på varsitt ställe med två säten så att de har gott om ben- och sittutrymme. Ibland växlas några käcka hälsningsord eller om det uppstår någon situation, kan det komma en och annan kommentar, annars är de ganska tysta och lite lätt sömniga. De också. Jag själv finns med i den kategorin också. En av de trötta. Tre rådjur sprang just över vägen lite längre fram. De är väl oroliga nu när de kollar av kalendern och vet att jakten närmar sig med hast.

En och annan droppe träffar bussens vindruta och trafiken på europavägen löper fram fritt och ostört. Det känns skönt. Allt är som vanligt. Ibland är det tråkigt när allt är som vanligt, men idag är det skönt att det är så. En vanligt torsdag i september.