Transportsträckor

Fredrik Lindström skriver om en man på en tågresa
(i den utmärkta och tänkvärda boken När börjar det riktiga livet, om livets små trivialiteter och om att inte skjuta livet på framtiden):

[...]
"Men, i alla händelser: en transportsträcka är ett stycke meningslös tid som inte tillhör själva livet. Transportsträckorna är ett nödvändigt ont. Det är allt det andra man vill åt. Man vill ju njuta av livet och helst bara göra saker som känns meningsfulla. Det som är det riktiga livet. Det är det som kallas kvalitetstid.

Kvalitetstid kan vara

• att gå med ungarna i parkleken.
• Eller att äta en god middag med några vänner. 
• Resa till Madrid eller Prag över en helg.
• Spela spel tillsammans med hela familjen.
• Läsa lite i en roman innan man somnar.
• Göra en skidutflykt och äta apelsin i spåret.
• Ha sovmorgon en söndagsmorgon, dricka kaffe i sängen med färska frallor till.
• Gå på teater och se en intressant och omskriven pjäs.
• Träffa en vän som man inte sett på länge.
• Gå på barnens våravslutning eller luciatåg på dagis.

Ja, ni vet själva. Men däremellan är det en massa halvtrista nödvändiga saker som måste göras, som att plocka ur diskmaskinen, byta till vinterdäck eller uppgradera datorn.

Människors arbete är en del av transportsträckorna. Annars hade man ju inte råd att göra någonting meningsfullt på kvalitetstiden. Jobbet är alltså bara en sträcka som man ska försöka transportera sig förbi. Liksom resan dit och hem. Ju kortare och effektivare transportsträckorna blir, desto mer av det meningsfulla livet får man över. Det är lite som att köra bensinsnålt och spara energi."

Jag tror att även transportsträckorna har sitt värde och att man just under dessa sträckor kan upptäcka livet, det meningsfulla livet. Annars blir det som att bara leva 1 dag i veckan och låta den 6 övriga bara vara parenteser.

Och jag är övertygad om att Lindström tycker likadant. Han skriver med skön ironi och självkännedom, i vilken vi alla kan känna igen oss.