Axel Hake såg sig om. Han kände till den här delen av Värmdö, speciellt ner mot Älvsala. Han hade tillbringat några sommarveckor där för många år sedan i sällskap med syskonen Smedberg och deras vänner. Det hade varit en magisk tid, fylld av upptåg och vänskap. På den tiden visste han inte vad han ville bli, men umgänget med de där syskonen gjorde honom medveten om att man kunde bli det man företog sig. De öppnade en slags dörr inom honom med hjälp av musik och konst, och han fick plötsligt både ryggrad och vingar och så fort den där stenhimlen ovanför honom blev för mörk och hotfull brukade han plocka fram de där sommarminnena från en tid som bara finns en gång i livet.Vi har nog alla sådana minnen och upplevelser som med stor sannolikhet bara inträffat en enda gång, en enda period under livet. En period eller upplevelse som kändes som en dörröppnare, då livets alla möjligheter framstod i all sin tydlighet. Axel Hake kände det som om han fick både vingar och ryggrad denna sommar; ryggrad som gav stadga och trygghet i sig själv och vingar som gav honom möjligheter att lyfta sig över de begränsningar som "stenhimlen" i Rågsved ofta orsakade honom (han växte upp där). Axel Hake blev polis, sedermera kriminalkommissarie.
Jag har en optimistisk livsinställning och tror att den här typen av upplevelse inte bara kan infinna sig en gång i livet. Nej, då vore det kört för stora delar av befolkningen. Jag tror att livet kan överraska oss och att vi - oavsett ålder och livssituation - kan få göra upplevelser där ryggraden stärks och vingar utvecklas, vilket innebär en ny stadga, en ny trygghet och fasthet, och ett lyft som gör att vi ser saker lite bättre och tydligare med perspektiv och förundran.
Love lift us up where we belong
where the eagles cry on a mountain high
Min önskan för dig min läsande vän, och för egen del också, är att hela eller delar av 2017 kan få vara en sådan period i våra liv där ryggraden stärks och vingarna utvecklas och innebär att de i oss nedlagda förmågorna kan lyftas mot nya höjder.
