Som en por som råkar uppstå i det hårda elfenben som omger ens inre reservoar av levande ljus, en vindlande por lik en trä-gnagargång, kan plötsligt en tunnel öppnas för ens syn, in mot den odödliga elden där inne, medan man i drömmar och drömsyner oroligt kretsar varv efter varv kring Gåtan.
Hur kan någon människa tänka det där? tänkte Valdemar. Och hitta ord för det?… det hårda elfenben som omger ens inre reservoar av levande ljus, hur kunde man komma på någonting sådant? Han hade hittat boken i en ståltrådskorg på Åhléns i början av sommaren, den hade kostat tjugonio kronor.Han läste om meningen tre gånger och försökte memorera den, sedan fick han en ingivelse och lade till en artikel på inköpslistan: en anteckningsbok.
Varje dag jag tillbringar i Lograna, bestämde han, ska jag skriva en sådan där mening. Väga varje ord och få till en riktigt fullödig tanke om livet och villkoren. Skriva upp det med dag och datum i en bok, alltså, en vanlig linjerad anteckningsbok med mjuka svarta pärmar, som det säkert finns att köpa på ICA i Rimmersdal.
Nöjd med detta beslut, och med att det äntligen skulle vara måndag morgon när han vaknade, lade han rumänen åt sidan, släckte lampan och gjorde sitt bästa för att falla i sömn.
Sista gången han öppnade ett öga och tittade på klockan hade den hunnit bli 01.55.
(ur kriminalroman om Bertil Barbarotti, Berättelsen om herr Roos, av Håkan Nesser)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar