Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara skall angå mig själv. Först då talar den som en vän och 'filosoferar inte för hela Grekland', som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till – det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtats sanning, som musikerna gör mig delaktig av.Känslor kan delas, men de kan inte vara allmängiltiga. Vetenskapliga sanningar och samhällets lagar är allmängiltiga. Att säga om dem att 'de delas av många' vore meningslöst. Deras modus liknar skylten 'Förbjudet att'. På liknande sätt eftersträvar reklamen och politiken att alla skall ta till sig budskapet. Det ligger i deras natur att vilja erövra massan.
Därför kan vetenskapen, lagen, reklamen och politiken aldrig beröra det som gör livet värt att leva, det som inte är allmängiltigt utan lever av att delas: konsten, vänskapen, tron. 'Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar