De bubblar av skratt och skvätter av bekymmersfrihet, de rusar rakt ut i vattnet, plaskar i ren glädje, oskuldsfullt, ljust, vackert. Barn som badar. Ofta högljudda. Vattnet och plaskandet verkar påverka deras hörsel och tal (?), eller snarare skrik, till varandra. Det blir bara så liksom. På något vis behöver de överrösta ljudet av vatten, plaskandet och vinden.
Deras kroppar får ny energi. Vattnet som omsluter dem gör någonting med dem. De har så roligt. Ordet naivitet, naiv, kommer för mig när jag ser och hör barnen som badar. Slår du upp ordet naiv i Svenska Akademiens ordbok följs ordet bl.a. av definitionerna naturlig, okonstlad, otvungen, uppriktig. Gabriella Myrén skriver på sin webbsida: Om min tes kring hur det är att vara naiv stämmer, så borde det vara en otroligt viktig egenskap hos någon som tänker satsa fullt ut på något som ingen annan tidigare gjort. Utan facit. Utan varken hängslen eller livrem. Egentligen utan den blekaste aning om vad man ger sig in på. Fast med en väldigt tydlig målbild och en stark känsla av att det här: Det kommer spela roll. [...] Naiviteten är som startmotorerna på rymdskeppen. De är helt avgörande för att man ska kunna lämna plattan och lyfta mot höjderna. Men sen. Sen måste det finnas andra drivmedel, andra styrsystem som tar vid.
Och SAOB utvecklar ytterligare: nativus, naturlig, medfödd, ursprunglig, till natus, födelse.
Barnens lycka går inte att ta miste på. Naturlig, okonstlad, direkt, spontan, otvungen, uppriktig, äkta, storslagen och helt enkelt underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar