Att skriva poesi är nog den mest otacksamma
och tidlösa skrivarsysselsättningen som finns.
Tidlös i sitt uttryck.
Formlös i sitt skick.
Öppen i sin handling.
Obundet ickeliberal i andra ord.
Obunden i sin form.
Obegränsad i sin omfattning.
Ointaglig av många.
Ointressant för de flesta,
obetydlig för majoriteten.
Men
ett livsbehov hos den icke färdige
ett djupdyk för den surftrötte.
En inbromsning när livet rusar
en stilla vind när stiltje och värme pressar
ett glas kallt vatten när temperaturen stiger för mycket
en uppmuntran
en glädjeinjektion
en utsträckt hand
ett näringstillskott
ett stilla regn
en solstråle när det blir för kallt
en bekräftelse på det jag redan vet,
men tvivlat på.
Själens sång.
Ibland är sången stark.
Ibland trött, ibland kraftlös.
Men levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar