Mellan dilettant och AMATÖR gjordes under ordens första tid i svenska språket (slutet af 1700-talet) knappast ngn fast skillnad — detta i full överensstämmelse därmed att amateur är fransmännens inhemska översättning av it. dilettante. Efter hand har dock en viss olikhet mellan orden utvecklat sig. Amatören jämförs numera företrädesvis med yrkesmannen, professionisten (ofta speciellt om idrottsmännen), under det att dilettanten till sin motsats gärna har den sakkunnige, kännaren, fackmannen. Då frånkännandet av sakkunskap, där sådan krävs, innebär ett direkt ogynnsamt omdöme, vilket icke i sig självt är fallet med konstaterandet av att vederbörande står utanför yrkesmännens krets, har dilettant vida oftare och än AMATÖR fått en förringande betydelse.
(krångligt uttryckt, eller hur!?)
På ren svenska: en dilettant är en glad amatör, som med liv och lust går in för sin hobby eller sitt specialintresse, utan att ha en vetenskapsmans hela och breda kunskap i ämnet. Dilettanten gör det han gör, för att han är intresserad och tycker att det är roligt. Musiker, sångare, privatspanare, skribenter, labb-råttor, modelljärnvägsfantaster, IT-nördar, fotografer, talare, med många flera.
Ja, jag är en glad dilettant. Trallalla la....
Jag är ingen tant,
och inte U tant,
inte särskilt mili-tant,
i vissa sammanhang en represen-tant,
och i andra en debu-tant,
ofta en dilet-tant.
Men jag är glad ändå. Eller tack vare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar