Livet lever sitt eget liv

Livet lever sitt eget liv
det styrs inte av min vilja
eller någon annans

hälsan och krämporna
som många fäster sig vid
det ena eller det andra

fixeringen vid måendet
och förändringarna på gott och ont
blir ett nät som binder

blir ett hinder för livet
hindrar den fria tanken
den fria känslan att bara vara - att det är nog

just nu fördjupas tanken
och kliver ett (eller flera) steg ned
till själslivet, själva existensen

varifrån och varthän
orden ljuder inom mig
bekymmerslösa, fria

fria som vinden som inte är medveten
om sin egen existens eller sitt upphov
den blåser bara

orden “så är det med var och en som är född av Anden”
fick den lärde mannen höra
och tillvaron stannade upp för honom

tror att han gick från nattens möte
med en ny insikt
ett nytt ytskikt, och nytt djupskikt

från åsikt till insikt

mötte gryningsljuset
hörande suset av livet inom sig
av den genomgripande vinden

vinden som blåser in syre
bekymmerslöshet
viktlöshet

dansande asplöv
och bokars prasslande guldlöv
i luften, på marken, förenas med alltet

livet upprepar sig
men är alltid nytt
som våren, som julen, som morgongröten

ytligt sett detsamma som förra gången
men ändå varje gång nytt
livet - det heliga, det hela, det odelade, det okuvliga