När jag denna morgon kikar in i sändningarna från Paris-OS och den mixade gångar-tävlingen, kommer tankar om rytm. Att finna sin rytm. Det är uppenbart mycket viktigt i denna tävlingsgren, och sannolikt i många andra tävlingsformer också. Mixad gångtävling innebär att varje land har par som tävlar tillsammans och de byter med varandra efter en viss sträcka. Som stafett, fast de växlar över till samma partner igen. De går två sträckor var, först mannen, sen kvinnan. Sen mannen igen och de skiftar över till kvinnan igen. Därefter målgång. De går kilometer efter kilometer i ett rasande tempo. Men jag märker att var och en har sin rytm. Var och en rullar på höftkulan på sitt sätt. De kan inte göra det på någon annans vis, utan måste falla in i sin rytm, sitt sätt. Skulle de till äventyrs försöka göra på någon annans vis, skulle det inte bli bra.
Dessa personer jag skriver om, är tävlingsinriktade, långt ut i tåspetsarna, men samma princip tror jag gäller oss alla. För att må som allra bäst behöver vi finna vår rytm. Och författaren, tillika långdistanslöparen Haruki Murakami, skriver i sin intressanta och humoristiska bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, att var och en som vill löpa bör sträva efter att hitta sin andning. Det är ett annat sätt att närma sig detta med rytm. De tangerar varandra. Att komma in i sin andning, och behålla denna andning, denna rytm, är avgörande för vilan i löpningen. Jag kan tänka mig att detsamma gäller för gångarna jag just nu följer på Paris’ gator i morgonljuset och den relativa svalkan innan solen med full kraft hemsöker dem.
Att finna sin rytm är att lyssna in den puls som finns inom mig. Och inte anpassa mig till andras rytm, andras tempo, andras krav och förväntningar. Det finns så många idag som försöker få oss till efterföljare, så många intressen, reklamnissar, influencers, pastorer, präster, politiker, opinionsbildare, -ismer, trendmakare, TV-personligheter, och många andra - som “trycker ut” sitt budskap till den som lyssnar.
Det de INTE vill, är att vi stannar upp, lyssnar till vårt hjärta, vår inre röst, känner in och lyssnar in vår egen rytm, och stänger vår dörr och våra fönster för dessa intryck utifrån. Detta handlar om ett medvetet beslut från vår sida. Det gäller att bestämma sig för VAD jag vill tillåta att styra mig. Det som försöker rycka mig med i en rytm som inte är min egen. Besluta mig för att låta mitt eget hjärta vara det som är nr. 1.
Om mitt innersta (kalla det hjärtat, det inre, eller något annat) är tomt, så finns en underbar möjlighet att det kan bli fyllt av Liv. Jesus säger i sin predikan på bergets sluttning: Lyckliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket och Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
Jag tänker så här: när jag tröttnat på alla influenser och intryck utifrån som fjärmar mig från mitt inre, och min inre rytm, och där det har skapats ett stort tomrum, då finns en rik möjlighet att stanna upp, ta emot det Jesus vill fylla hjärtat med, och att sedan följa den rytm som Jesu Ande skapar i vårt inre. Då behöver jag inte se sig om till höger eller vänster, för att se vad det är som “gäller”, utan istället vila i den rytm som Anden skapar i mitt hjärta.
Kära läsare, jag önskar att du får FINNA DIN RYTM idag. Och jag min. Och att vi fortsätter i den rytmen. I samklang med vårt innersta i oss, och med naturen omkring oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar