Det beror alltså inte på människans strävan utan på Guds barmhärtighet.
(Rom. 9:16)
Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
(Rom. 9:20)
För den som älskar Gud, medverkar allt till det bästa. (Rom. 8:28)
Denna dag kommer orden till mig i full kraft och välsignelse. Jag sätter samman dessa ord, och det föds en lågmäld ton av tacksamhet i mitt inre. Allt beror på Guds barmhärtighet. På Hans nåd och omsorg. Orden öppnar mitt innersta och jag tar emot dem, låter dem sjunka in i mitt medvetande. En skön vila växer och trötta tankar lägger sig till ro. Jag får vila i vetskapen om att Han är den som har hand om mitt liv. Och ditt liv. Denna dag. Alla de dagar som passerat. Alla de dagar som kommer.
Jag känner till många ord och tankar som motsäger dessa bibelverser, händelser och perioder som verkar vara det motsatta i jämförelse med den tillförsikt de två verserna utandas.
Men jag släpper allt det där, och tar i tacksamhet och trygghet emot de citerade orden just i denna stund, medveten om att Fadern är större än allt och alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar