söndag 12 november 2017

Akrostikon

Wikipedia:
Akrostikon (från grekiska ακρόσςτιχον, akróstichon) eller namndikt är en dikt där begynnelsebokstäverna (mer sällan slutbokstäverna) i varje rad tillsammans bildar ett ord eller en mening. Akrostikon förekom redan i antiken och var på modet i Sverige under 1600-talet.
Ett akrostikon är till formen ett enkelt korsord, och benämningen används också för korsord som endast har ett lodrätt lösningsord.

Nu en (?) akrostikon på ordet KREATIV:

Känslan av att vara
Redo för att gång på gång
Erövra nya insikter och finna nya
Alternativ för att lösa de utmaningar
Tiden ställer mig inför, gör mig
Ivrig att följa maningen i mitt inre, ett
Val som leder till nya möjligheter och en väg framåt.



fredag 10 november 2017

Lärandets grop

Lyssnade för någon dag sedan på James Nottingham som föreläste om pedagogik och lärande. En mycket stimulerande, rolig, givande, matnyttig och lärorik föreläsning (lecture) för hundratals pedagoger och andra skolmänniskor. Han talade bl.a. om The Learning Pit (han bad om ursäkt för det sista ordet i begreppet, som på engelska betyder grop). Han menar att allt lärande är en process som ibland är arbetsam och behöver vara det för att det ska leda till "reellt lärande".
Hans modell för lärande ser ut så här:


Läs mer om hans väl grundade teorier: >> http://www.jamesnottingham.co.uk/learning-pit/
En av hans grundteser lyder: Beprövad erfarenhet på vetenskaplig grund.
Lyssna också på denna låt, skriven och framförd av en liten tjej i England, 6 år gammal, om just The Learning Pit:   >> https://vimeo.com/224448260


torsdag 9 november 2017

Om en sångförfattare

”Han älskade alla som fick honom att skriva”.

(Marianne Greenwood om Evert Taube)



onsdag 8 november 2017

onsdag

att få vakna upp till
en vanlig onsdag
med en kopp kaffe

rykande varmt
lagom styrka
perfekt blandning

en njutning
att inandas
att inmundigas

koppens runda form
och kaffets lugna
doft

i skön harmoni
med pulsen
och dagbräckningen

det är en ny dag
med ny kraft
nytt mod

med nya böner
och nya bönor
sida vid sida


tisdag 7 november 2017

tisdag

enkelheten i
en tallrik med
havregrynsgröt

lite lingonsylt
och kall mellanmjölk på
och salt uti

tilltalar och attraherar
mig
och mättar dessutom

det enkla
det i mångas ögon
simpla

det avskalade
från all flärd
och glamour

är ändå
så rätt
så intagande

välsmakande
välbehagligt
välkommet

varje morgon
och varje morgon utan
är en förlorad morgon


måndag 6 november 2017

måndag

inledning på veckan
enligt kalendern
på väggen

allt lugnt
ny dag, nya möjligheter
inom mig

hela världen
utanför
är öppen

livet är öppet
vägarna ligger framför
vägarna bakom är kvar

himlen ovanför
marken under
luften omger oss

en utandning
en djup inandning
i lugn rytm


söndag 5 november 2017

söndag

en blomma slokar
med kronblad
och de gröna

kylan har gjort
sitt intåg i novemberkvällen
på väg mot frost och is

gräset ligger ner
i en ställning som
vittnar om acceptans

mot omvärlden
och dess kyla
som på beställning

varje år
när sommartid
byts till vintertid

årets kretslopp
och att allting återkommer
talar till oss

inger hopp
och mod
i november

det finns liv
även i det till synes
stilla och livlösa

och i det som
till det yttre förefaller
vara ett offer för förgängelsen

livet är starkt
livet segrar
livet Är


lördag 4 november 2017

lördag

lördag, ledig dag
en resdag
på en färdväg åt sydväst
väder och vind
spelar ingen roll
det går åt det hållet ändå

november, lite mörk
lite disig ibland
men solen finns
och tittar fram i molnsprickorna

möter barnen och deras
glada skratt
i lek och stoj
morgon som kväll

dagen gryr
snart kommer kvällen
det pekar
mot december


fredag 3 november 2017

fredag

Solen gick upp idag igen
över helt krusningsfritt hav
molnen, de lätta, dansade glatt
måsarna svävade
sothönorna guppade stilla
vattnet rörde sig inte alls
låg bara som en nybäddad säng
utan minsta skrynkla och störning

det är frid och ro
i den bilden
en bild som vi ibland
får se
om vi stannar
om vi vågar
om vi vill
om vi tar in den

idag lyckades jag
och det hände när jag slutade
att anstränga mig
utan bara lät det ske


torsdag 2 november 2017

torsdag

Sitter stilla i min stol
tittar ut över fjärden
med det lugna vattnet

Den gula bilfärjan stävar
mot ön i söder
bilarna fyller dess lastyta

Fullriggaren ligger vid sin brygga
intill Marinmuseum
i stilla vatten

Den gamla minsveparen
ligger vid kaj
insvept i lätt dimma

måsen glider
stilla
på obefintlig vind

Mjölnarholmen, ett stenkast ut
i fjärden,
är övergiven så här års

Inget rör sig där
ingen bor där
ingen verkar bry sig

Polenfärjan längre bort
vid sin stenkaj
väntar på avgång

kabeltornet på
NKT:s tomt
är landmärke på Verkö

Stumholmen ligger stum
lyssnar tyst
efter sjöväderrapporten

En lugn dag
inte som i förrgår
med styv kuling

Kustbevakningens båtar
väntar på uppdrag
och avvaktar ordern

Dimman lättar
tar lätt på morgontiden
dansar mjukt över havslinjen

en enslig flagga
vajar nästan obemärkt
högst upp på en mast

de röda bojarna
guppar upp och ner
i jämn rörelse utan rädsla

Krusningar och jämn vind
kan synas
på havsytan

inre lugn
och trötthet
men samling

vågskvalp efter
turbåten som styr
österut

en lanterna lyser
i fjärran
strax före horisonten

En ny dag
andas jag in
den gamla andas jag ut