Höstskönhet (3)

Höstskönhet (2)

Höstskönhet (1)

Barnfot

Att bli friare

Caroline af Ugglas har sagt dessa ord.

Saxat ur BLT.

En klar natt

“4 grader vid bilen” står det i min app till Volvon som jag kallar min. 4 grader! Och klockan är 6.40. Överraskad tar jag emot budskapet och det slår mig att det är höst och att natten varit molnfri, så all värme från igår har under natten släppts ut i tomma intet - det vill säga ut i atmosfären, ut i rymden. Det är ett märkligt fenomen att ju vackrare och renare himmel det är, desto kallare blir det. Eller låt mig få uttrycka det så här: när molnen finns som ett lock, blir tillvaron här på jorden mer stillastående, temperaturen ligger kvar på sin nivå, men ju klarare himlen är, desto mer växlar temperaturen och beroendet av solskenet blir större för att temperaturen ska höjas igen.

Och jag tänker att för en människa vars himmel är blå och ostörd av mörka moln, växlar känslor och upplevelser i ett brett spektrum, medan den människa vars himmel är molnbetäckt upplever livet som mer stillastående, mer enahanda, mer slätstruket, med jämn temperatur. Någonting säger det mig om människor i allmänhet och om mig själv i synnerhet.

Wagon wheels

Lyssna på låten med rubrikens namn. Svårt att att inte gunga med. Klicka nedan.

Hedmark

Bild från Pixabay

Mitt inre är vissa dagar som en hedmark. Den är ödslig, men ändå levande. Den är tom, men ändå fylld av växtlighet och liv. En hedmark är en metafor för det inre. Ödslig, ibland disig, ibland en klarblå himmel ovanför, men alltid liksom grön och öppen för rörelse, djurliv, en joggingtur, en picknick i frisk luft och träd, buskar och gräs. Det är så mitt inre ser ut. Det kan ibland förefalla ödsligt, tomt, men ändå levande.

Förutsättningarna för det jag kallar liv finns både i det nästan regntunga diset, det daggvåta gräset, den grusbelagda vägen som skär genom landskapet, de upphöjda kullarna längre bort, eller dalen som sänker tempot och pulsen, allt finns med i bilden när jag sakta rör mig framåt genom landskapet.

Morning has broken

Idag ville jag stanna på bron och betrakta den underbara synen. Och jag gjorde det.

Stillhet och ro. Sublimt och betagande.

10 minuter

Treenighetens bön

Du är Skaparen, Du ensam har skapat himmel och jord, människa, djur och all natur.
Jag är skaparen. Jag kan få äppelträd att växa, skapa barn, bröd och glädje.
Du är Förlåtaren. Du ensam kan förlåta jordens stora ondska och få allt att börja om på nytt.
Jag är förlåten. Jag kan förstå och försöka förlåta det onda som drabbar mig och de mina.
Du är Hjälparen. När människan är maktlös och allt är hopplöst då kan du ensam komma till hjälp.
Jag är hjälparen. Jag är bara en människa men har en människas händer som kan hjälpa.
Du är Skaparen, Förlåtaren och Hjälparen. Alla tre är av samma kraft, alla tre är en.
Jag är skaparen, förlåten och hjälparen. På så sätt är du i mig, jag i dig.

Amen

Treenighetens ikon. Av Andrei Rubliov. 

Nära naturen-upplevelse

Vid 7-tiden på kvällen, igår, såg jag ut genom mitt köksfönster, och någon såg på mig. Med rådjursögon. Det var ett rådjurskid. Och inte nog med det. Kidets mamma var också där. Helt orädda gick de och åt av det gröna, friska gräset som återigen börjat växa på en i övrigt gul gräsmatta. De såg upp på mig och jag vet inte om de kunde skönja något genom fönstret. Jag tryckte kameralinsen mot fönstret (för att inte få reflexer) och tog ganska många bilder. Och de gick lugnt med böjda, ibland lyftade, huvuden. De är vackra att se på. Smäckra i kroppen och ögon som gör att man nästan smälter. De ser så oerhört sårbara och känsliga ut på något sätt.

Inte för inte att man säger “rådjursblick” om människor som har en sådan. Många tycker inte om rådjuren i trädgårdar, för att de äter upp allt i sin väg, men för mig var det en “nära-naturen-upplevelse”. En fin känsla att få vara nära naturen.