Doktorshatt

En annorlunda doktorshatt (snarare flera). Min dotter tillverkade dem i sugarpaste.

William Banting

William Banting, född 1796, död 16 mars 1878, bodde i London och var en begravningsentreprenör känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin diet till socker- och stärkelsefattig kost. Banting hade genom åren dragit på sig en kraftig övervikt, som lett till problem med leder i knän och problem med att gå på toaletten. Han hade frågat flera olika läkare om råd utan någon framgång. Då han blev så tjock att han fick problem med hörseln (fett tryckte mot innerörat) gick han till läkaren William Harvey, som föreslog en drastisk kostförändring.

Harvey ordinerade en diet bestående av ganska stora mängder proteinrik föda, såsom kött och fisk. Han minskade kraftigt på intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis. Till sin stora förvåning tappade Banting snabbt åtskilliga kilo. 1863 meddelade han allmänheten om sina framsteg i broschyren Letter on Corpulence Addressed to the Public, där han beskrev hur han under loppet av ett år (från augusti 1862 till augusti 1863) lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg.

Hans broschyr blev såpass populär att ordet bant kom att användas som verb, till exempel i uttryck som Do you bant?. Det användes första gången i en tidningsartikel i The Times den 13 augusti 1864. I engelsktalande länder lever ordet inte längre kvar i vardagligt språk, medan orden "bantning" och "att banta" har blivit etablerade begrepp på svenska.

Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/William_Banting     &     http://sv.wikipedia.org/wiki/Bantning

Hemmakväll

Någon skickade ett vykort till mig för många år sen där det stod tryckt: “det viktigaste är inte var du bor, utan att du är hemma på insidan”.  Det är många år sen jag fick det vykortet, men orden har följt mig. Om man inte känner sig hemma på insidan, spelar det ingen roll var du än bor, hur flott eller enkelt du än bor, du kommer ändå känna rastlösheten, utanförskapet, och känslan av att vilja vara någon annanstans. Har du känt det någon gång? 

Du känner kanske så just nu? Omvänt kan man säga att om man känner sig hemma på insidan, då kan man bo enkelt eller flott, men ändå känna att man är "rätt" ändå. "Det spelar ingen roll hur du har det, allt beror på hur du tar det" var orden på en tavla jag såg en gång. Bilden som fanns intill texten föreställde en luffare som satt i ett dike vid en grusväg, han hade trasiga skor och en lumpäten hatt på huvudet. Med ett grässtrå i. Han log. Det verkade som om han var hemma på insidan.

Jag önskar dig detta idag - att få känna så.

Det börjar röra på sig...

August himself

August Strindberg, staty på Mosebacke, på Söder, Stockholm.

Tankar

Mörka tankar

Kan man göra det så att den rymmer mer bränsle?

dystra tankar
ljusa tankar

vidgade tankar
luttrade tankar
tröttsamma tankar

sorgliga tankar
högljudda tankar
oförglömliga tankar

uttjatade tankar
goda tankar
dåliga tankar

vanvettiga tankar
många tankar
svåra tankar

tänkvärda tankar
hörvärda tankar
jobbiga tankar

uppgivna tankar
uppbyggliga tankar
nedbrytande tankar

avundsjuka tankar
svartsjuka tankar
sjuka tankar

friska tankar
nya tankar
vida tankar

uppfriskande tankar
uppmuntrande tankar
glada tankar

Oljeshejken gick i djupa tankar.

Skuld eller skam

Tankarna härstammar från boken Modet att ingenting göra, skriven av Lars Björklund*. Kapitlet heter Om skuld och skam. Nedan finns referat från författaren och mina egna reflektioner.

Ofta förväxlas orden med varann. Människor kommer ibland och vill få uppleva förlåtelse, men under samtalet kommer det fram att problematiken egentligen handlar om skam istället för skuld. En skuld kan förlåtas (något vi gjort), men skam hör ihop med vem jag är, och det kan aldrig förlåtas och behövs inte heller. Vi är de människor vi är. Vi har ett val att göra: vem vill jag vara? En sådan som skadar andra eller en person som betyder något positivt för andra. Lisbeth Salander säger i Millenniumsviten "allt snack om vilka vi är och att vi inte har något val, det är bara snack, vi väljer vilka vi vill vara”.

Känslan av att inte räcka till verkar kunna drabba varje människa, och då uppstår lätt skuldkänslor som skapar skam hos oss. Vi passar inte in, vi hör inte till den omgivning i vilken vi befinner oss i. Då kan en känsla uppstå som säger att ”vi är värdelösa”.

Förlåtelsen har ingen makt över skammen, utan kan t.o.m. förstärka den. För att kunna hjälpa andra, måste vi försonas med oss själva. Jag tror inte att vi kan förändra oss själva, däremot tror jag att vi kan bli mer hela som personer och personligheter. Men då måste vi även försonas med de delar hos oss som vi kanske betraktar som dåliga, mörka eller inte fördelaktiga hos oss. I mötet med andra kommer ändå alltid dessa sidor och delar i våra liv fram, förr eller senare. Och ska vi kunna möta andras skuggor, måste vi ha mött våra egna och kunna förlika oss med dem, bearbeta dem, lära känna dem och komma fram till någon sorts acceptans i tanken att ”vi har alla skuggor, mörklagda vrår i vårt inre, svårigheter att brottas med, skam som dyker upp ibland eller ofta.” Inget som någon annan berättar för mig är främmande för mig, om jag vågar se mitt eget liv med ärliga och öppna ögon. Modet att ingenting göra

Detta blir en stor hjälp för mig i att kunna föra en medmänniska från skuld (förstås, med förlåtelsens öppna dörr), men även från skam, eftersom det är något jag själv konfronterats med i mitt eget liv. Och det absolut avgörande för en människas utveckling när man kan skilja på skuld och skam. Skammen håller oss tillbaka, krymper oss, kväver oss, kan till slut tillintetgöra oss.

En viktig sak att ha med sig i mötet med andra är tanken att ”om mitt inre universum är så stort och ibland så outgrundligt, då kan jag räkna med - i varje människa - finns ett minst lika stort universum som är lika outgrundligt som mitt eget" . Du kan inte räkna med att du eller den person som öppnar sig för dig - ska kunna omfatta detta i sin tanke. I alla fall inte på en gång, det är en lång process som kräver stort mod och mycket arbete. Glöm aldrig att det verkligen är en process. Det som du - utifrån dig själv eller genom andra mänskliga möten har insikt om - kan dröja länge innan den du talar med inser samma sak. Hon eller han måste genomgå sin egen process, en process som har många givna eller överraskande passager och tillstånd. Alla är viktiga.

Jag kan verkligen rekommendera denna bok.

*Lars Björklund har varit sjukhuspräst på Uppsala Akademiska sjukhus under många år och arbetar nu på   Sigtunastiftelsen. Är en ofta anlitad föreläsare.

Gatukäket

Vilken underbar humor som den här korvgubben besitter. Korvkäket istället för korvköket. Jag skrattade hjärtligt när jag passerade förbi där vid Slussen i Stockholm på väg till Sjöfartshotellet. Vilka små guldklimpar man kan upptäcka utmed vägen om man bara tar sig tiden att hinna se dem och ta emot dem. 

Samma sak med människor. Det finns guldklimpar runt omkring. Jag syftar förstås på människor med inte bara ett yttre, utan som även låter insidan komma fram i omtanke, osjälviskhet, ärlighet och generositet. Sitter just nu på tåget från Stockholm hem till Blekinge och dessa ord besannades alldeles nyss. Jag köpte mig lite kaffe och en god kanelbulle på tåget och satte mig i restaurangvagnen för att inmundiga detta. En ung kille håller upp dörren för mig eftersom mina händer var fullt upptagna med att bära kaffe, kanelbulle och en Plopp... 

Plötsligt vänder han sig om och frågar om jag vill ha sällskap vid bordet och prata lite."Javisst, det är helt ok" sa jag. Det märkliga var att samtalet blev helt annorlunda än vad jag tänkt mig. Samtalet blev vidöppet. Han var bara 16 år, från Malmö, har just valt Naturprogrammet på gymnasiet och har sen nästan två år tillbaka haft några jobb som fotomodell för fritidskläder, skor, t-shirts och scarfs m.m. Man skulle kunna ana en mytoman (som hittade på alltsammans som någon sorts dagdrömmare, alla ungdomar verkar vilja bli idoler, popstjärnor eller modeller), men när han tog fram sin Iphone och visade bilder som var som hämtade ur en modekatalog från HM eller Ellos, blev jag helt överbevisad om äktheten i det han berättade. En helskön kille, öppen, omtänksam och med realistiska framtidsdrömmar, som blev adopterad i Sverige vid ca 5 års ålder och kom till en familj som "verkligen bryr sig" (hans egna ord). Kaffet, bullen och chokladen tog slut och jag var tvungen att återgå till min plats, nr 53 i vagn 9, och killen (vet inte ens hans namn),  gick åt andra hållet. Kanske ses vi aldrig mer. Vi hann prata om utbildning, rysk maffia, yrkesval och utlandsstudier, fotboll (förstås), friidrott och världsrekord (han sprang själv 60 m på 6,9 sek), barn, sjukdomar och hur fint det är i Malmö. Det är ett i raden av märkliga möten på tåg som jag upplevt. Det är den stora skillnaden mellan att åka buss och flyg eller att åka tåg - tågresor ger helt andra (fysiska) möjligheter att röra sig fritt och "råka" komma i samspråk med andra medresenärer. Testa, får du se.

Och ibland kan ett ord, ett litet namn på ett gatukök - Korvkäket - generera tankar om sådana människor och företeelser. Är det inte härligt?! Jo. Önskar dig en bra dag.

Rykten

Det är sant.

Andrum

Eftersom ägget är Ett ägg, men det består av tre delar, så att vi kan säga att ägget är en treenighet. Skalet, vitan och gulan. På samma vis är vi människor också en treenighet: kropp, själ och ande. Kroppen och själen är det nog inte så många som tvivlar på. Att människan också har en ande, det kanske någon kan hysa tvivel om. Jag tror ändå på att det finns ett inre rum. Jag tror att det finns ett rum längst inne i oss som kan vara ett tomrum eller ett andrum. Ett rum som är avsett för Den som är vårt upphov. Inte så förvånande att tänka på att vi är skapade till Hans avbild: treenig. Fader, Son och helig Ande.

När vår ande är tom, är risken stor att det kan bli som när man pumpar upp oljan eller naturgasen ur jordens innandöme att marken kan sjunka ihop p.g.a. tomrummet. Vår tillvaro och mänsklighet har ett behov av uppfyllelse i det inre rummet. Jag tror att tomhet därinne innebär - förr eller  senare i livet - att ropet blir allt starkare efter mening och mål i livet.

Jag önskar dig att finna det. Han som ropade ut: “Kom till mig du som är törstig och drick! Den som tror på mig, i hans innersta ska strömmar av levande vatten flöda fram”. Detta sa han om Anden som alla som tror på honom skulle få.

Vårflod

Nu är det vårflod!  Nättrabyån fotograferad söder om Björkeryd.
Välkommen våren!

Överbeskyddad

Snart dags att fara ut på vägarna igen...