Hur kan man sakna någon så mycket?
Någon man inte får eller kan träffa av olika orsaker.
När nästan varje minut är en saknad över ett icke sänt eller icke mottaget sms,
ett saknat mail eller ett uteblivet ömsint telefonsamtal.
Är det detta som kallas kärlek? Eller vänskap? Eller passion?
Vet inte säkert. Men ont gör det. Och jobbigt är det.
Just vetskapen – eller snarare ovetskapen – om när och var och om och hur…
Det gnager längst därinne hela tiden. En stress, en uppgivenhet, ett tomrum – saknad.
Min vän led när han berättade. Hans ögon tårades. Hans hjärta berördes. Saknad.
(ps. jag fick skriva det här för honom…)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar