Dasspapper

På en konferens nyligen berättade en av föreläsarna att han brukade roa sig med att - när han satt på toaletten -  rulla ut toapappersrullen och skriva små hälsningar till dem som kom efter honom. Och sen rulla ihop den igen. Han ville försöka - för egen och andras del - hitta det positiva i tillvaron.

Det kunde vara ord som:

Du är värdefull. 
Det här är en bra dag. 
Hoppas du har det bra.

Den här bilden visade en av hans texter som han inte var jättestolt över, när han väl tänkte över saken. Troligtvis rev han bort denna bit av rullen. Men det var ändå lite roligt. Tyckte vi som lyssnade på honom.

Trana utanför Ronneby

Till dig idag

Ettor och nollor (2)

Maskinspråk, programmeringsspråk, högnivåspråk och lågnivåspråk i all ära, men jag vill idag stanna lite inför ettor och nollor med ett annat perspektiv. (jfr. artikel här 2016-04-19), också då om ettor och nollor). Nu handlar det om oss. Ibland känner jag mig som en nolla, ibland som en etta. Nollan, rund och trind och lite kutryggig, och på sitt vis, när den står alldeles ensam, utan värde. Ettan, rak i ryggen, nr 1 i en tävling eller i andra sammanhang (kursetta m.fl. uttryck), Stolt gör ettan skillnad mellan något och ingenting. Den inleder uppräkningen av alla andra siffror och nummer. Den inleder gatuadresserna: Kungsgatan 1, första ingången på vänster sida, räknat från där gatan börjar. En bok börjar med sidan 1. Sidan 0 finns inte ens. I en uppräkning dyker nollan upp först i samband med en annan siffra, nämligen ettan. 10. Större än 9 och mindre än 11. Ettan liksom adderar en ny faktor i uppräkningen: det skapas tvåsiffriga tal. Och samma fenomen dyker upp ca nittio steg senare, när uppräkningen av siffror övergår till tresiffriga tal, och därefter när vi kommer till fyrsiffriga, femsiffriga, sexsiffriga tal osv. Då kommer nollan in. Efter ettan. Att sätta nollan före ettan gör ingen större nytta. Bara en kosmetisk och utseendemässig skillnad. Många räknare och datorprogram plockar bort en nolla som skrivs framför en etta (om det inte är ett decimaltal förstås, men det är en helt annan story).

Hur vi nu ser på oss själva och andra är en högst personlig fråga. Ser vi på oss själva som nollor eller ettor? Ser vi på andra som nollor eller ettor? Kanske varierar vår bedömning och värdering av oss själva och andra från tid till annan. Alldeles säkert är det så. När vi gör felkalkyleringar och misstag i livet, åker vi med stor sannolikhet ner under nollstrecket i egna och andras ögon. Men vi kan lugnt räkna med att vi får göra om bedömningen många gånger under livet. Räkna kallt med detta.

Vår grundinställning i livet spelar stor roll här. Om vi räknar med osynliga faktorer, icke visuella verkligheter. Jag vill påstå att vi inte kommer undan denna fråga. Förr eller senare i livet ställs vi inför valet att bara förlita oss på oss själva eller att öppna upp för möjligheten att det finns en faktor utanför oss själva. Något. Någon. Var det inte Archimedes som yttrade: “ge mig en fast punkt utanför jorden, så ska jag lyfta den”? Den s.k. hävstångsprincipen. En fortsättning eller utveckling av samma tankegångar om en faktor utanför oss själva: vad får ett flygplan att lyfta? Jo, det måste till en faktor som tillförs flygplanskroppen: flygbränsle. Och denna faktor är en förutsättning för att planet ska kunna vara i sitt rätt element (i luften), och kunna utföra det till vilket det är konstruerat. Ett plan på marken är väl fint och mäktigt, men en rätt tragisk historia om det skulle förbli för alltid i detta stillastående tillstånd.

Mitt resonemang för mig vidare i tanken om ettan och nollan. Jag tror på en kraft utanför mig själv. Jag - och många många miljoner människor genom historien - vill, behöver, måste, ser det som helt naturligt och givet att: tro på en Person utanför oss själva (och nu syftar jag inte på någon som heter Persson, Perzon, Pärzon eller Person i efternamn, utan detta pronomen som syftar på Någon som finns fast han inte syns. Nr 1 i tillvaron. Dvs. den som fanns först, före allt annat. Inget värderande i siffran. Sådant är inte meningsfullt att sysselsätta sig med. Nr 1 är ingen värdering. Bara ett konstaterande. Någon var och Är först. The one and only. Alpha. Stora A. Nr 1.

Och sammantaget med resonemanget ovan om ettor och nollor, får plötsligt tillvaron en fördjupad dimension. Om Han är ettan, så betyder det att jag har min tillvaro kopplad till Honom och Är någon, för att jag är det i relation till Honom. Och om detta är en helt apart tanke hos någon, så beror det på att detta ännu inte blivit medvetandegjort hos denne. Och jag menar inte att vi alla är nollor, ifall någon till äventyrs tänker att jag har en sådan inställning. Det här är enbart en metafor för att i någon mån få en förklaring på det tomrum som finns utan Honom. Det finns fina uttryck som att: leva med Honom, leva i Honom, leva i relation till Honom osv. Att vara i Honom. Och Han finns i relation med mig. Och denna kombination, denna förbindelse, denna kontakt, denna relation är så avgörande i ett livsperspektiv och ett evighetsperspektiv. Titta på denna vackra kombination: 10. Ett engelskt uttryck är talande: Let´s put first things first. Jag tolkar det som att ha rätt fokus, rätt ordning, prioritera rätt, räkna med Någon mer än dig själv. Som ett skönt erbjudande. Du behöver inte stå själv. Han vill finnas med i ditt liv.

Årets färg?

Dags för våren att visa sitt leende

Klicka på bilden för en större version!

Vackert så det nästan gör ont... 

MTv-generationen

Fler och fler tittar på TV och andra skärmar i vårt land och runt om i världen.

Fördelarna med TV-tittande är väl kända: en stunds avkoppling, några minuter med nyheter och väder, debatter som gör att vi hänger med i det som händer i EU och Syrien, skrattmusklerna får sin beskärda del av motion och geniknölarna gnuggas i diverse frågesportsprogram. Och intresset för musik får sitt lystmäte stillat.

Nackdelarna med TV-tittandet är nog något vi inte så gärna funderar över. Kanske vore det ändå värt att en stund resonera lite omkring vad som händer med vår kropp och själ när vi förbrukar tid – och för många mycket tid – framför den vanligaste av alla möbler i ett hem: TV:n.

Redan i en artikel från tidsskriften Forskning & Framsteg (nr 8/1990) gör debattören och forskaren Stephan Rössner oss uppmärksamma på TV-tittandets konsekvenser när det gäller fetma och övervikt i Sverige och USA. Han underbygger sina resonemang med forskningsrön och artiklar både från USA och Storbritannien där det klart framkommer att TV-tittandet mycket tydligt påverkar både barn och vuxna i negativ riktning i viktavseende. Både reklaminslagen om mat och såpoperornas matkultur har visat sig påverka oss när det gäller vilken sorts mat vi handlar, vilka tider vi äter, hur mycket vi äter, hur vi prioriterar bort annat (t.ex  motion m.m) och de konsekvenser detta får för vår kroppsliga och själsliga hälsa. Vi kan nog inte fullt ut fatta vilka konsekvenser det får för samhället. Och tänk på vad fetmaproblematiken kostar och kommer att kosta framöver. Det är en tickande ohälsobomb.

Kopplingen mellan fetman och TV-tittandet skulle kunna vara ett ämne för en doktorsavhandling, så jag överlämnar ämnet med varm hand åt andra och ägnar resten av denna artikel åt en annan aspekt på TV-tittandet; det som jag i rubriken har kallat MTv-generationen. Egentligen skulle jag vilja ha en underrubrik också – något i stil med: välkommen in i stressdimman! (eller något åt det hållet).

När MTv kom för ett antal år sen (1981) framträdde kombinationen musik och visuellt agerande på ett nytt sätt. För många till glädje (t.ex videoproducenter, musikvideoslukare) och för många andra till förtret. Själv tillhör jag den senare gruppen och jag anser att själva upplevelsen av musik, både på skiva eller livekonserter, har förstörts på ett brutalt sätt! Den lugna eller häftiga upplevelsen av musiken är ersatt med en strid ström av musik, skrammel, färger, rytmer, mängder av folk, miljöbyten i det oändliga och en ibland mycket svårtolkad ”handling” i själva videofilmen som gör att man inte längre kan njuta av sången och musiken enbart, utan man tvingas in i ett sorteringsarbete av stora mått av de intryck man får i filmen  och ett tolkningsarbete av miner, miljöer och typer som svischar förbi. Och dessa fenomen finns även via andra kanaler idag. Jag har valt MTv för förkortningens skull, helt enkelt.

För att denna artikel inte ska bli en argumenterande text mot MTv, vill jag bara lägga fram mina funderingar om fenomenet MTv-generationen: vad händer inom människor som konsumerar MTv:s utbud dagarna i ända? Blir dessa individer precis som videofilmerna de ser? Ryckiga, oroliga, svängiga, allt ska hastas över fort, kanske med följden att man inte kan koppla av, luta sig tillbaka och uppleva något i stillhet och ro. Hänger själen med i tempot när bilderna enligt MTv:s filosofi ska bytas minst var 3:e sekund? MTv-generationen konsumerar musik, har alltid musik i hörsnäckan i örat när de åker buss eller läser läxor. Musikleverantören heter Spotify. Kan man ha det alldeles tyst både från radio och TV utan att man fördenskull blir orolig och rastlös? Förstår filmmakarna vad de åstadkommer med den strida ström av intryck de bjuder ut? Är det försvarbart att för pengar kanske orsaka att en ungdomsgeneration blir en orolig generation? TV-tittandet är naturligtvis inte enda orsaken till rastlöshet, men kan nog vara en bidragande orsak.

Jag kan  sammanfatta mina synpunkter och funderingar med att säga att för mig står bokstäverna MTv för följande: bokstaven M för missnöje med det bestående i samhället, bokstaven T för tempoacceleration och bokstaven V för vanmakt. När jag funderar så har jag ingen lust längre att komma in i eller vara i MTv-stressdimman.

Jo, jag gillar att se på film. Ifall du undrar.

Visdom à la Rainer Maria Rilke

Höjden av fräckhet

Ettor och nollor

I tekniksammanhang på området IT och digitalisering, är det ettor och nollor som gäller. Enkelt uttryckt kan vi konstatera att ettor står för “ström på” och nollor för “ström av”.  Kombinationer av dessa två faktorer kan skapa ett antal kombinationer. Binära tal: ettor och nollor.

ASCII-koden är maskinspråk, och är det språk som direkt bygger på ettor och nollor. ASCII betyder: American Standard Code for Information Interchange.

Och det funkar få här:
Det kan verka förvirrande, men tänk på att datorn måste ha ett system med bara två värden. Datorn kan ju bara skilja på ettor och nollor. All information i en dator lagras som ettor och nollor. Även bokstäver, bilder och ljud måste omvandlas till ettor och nollor. I minnessammanhang kallas varje enskild etta och nolla för en bit. Åtta bitar, bits, förs samman till en byte. Detta görs för att man på ett enkelt sätt ska kunna skapa olika kombinationer som får en viss betydelse. ASCII-koden är en kod där man anger bokstäver och olika tecken. 8 bits ger där 2x2x2x2x2x2x2x2=256 olika kombinationer. 00000000 betyder 0, 00000001 betyder 1, 01000001 betyder A, 01000010 betyder B osv.
(Källa: >>http://torero.tripod.com/bin.htm)

På denna site: >>http://www.asciitabell.se/
finns tabeller där du ser varje tecken eller tangent som finns på ett tangentbord och vilken binär kod de har och som datorns processor blixtsnabbt läser och som program överför till ett begripligt språk för oss som använder en dator. Nu t.ex. när jag skriver detta.

Överfört till våra liv, handlar även det om på och av. Vila - arbete,  engagemang - bara vara, och spänningsfältet mellan dessa. De båda måste finnas. De måste samleva för att livet ska fungera, för att livet ska fungera och inte få slagsida. Det måste finnas en balans i kroppen och själen, en harmoni mellan de olika delarna, mellan måsten och det jag innerst inne vill, mellan fritid och arbete, mellan det inre och det yttre, mellan att vara På och vara Av. Det finns några viktiga begrepp: avbrott, avslutning, avstämning, avgränsning, avtal, avrop, avslag, avigsida, avmätt, avtagande, avtagsväg;

Många av- blir det…

Drömmar

Väggaffisch på en av stadens konditorier.

Dunbollar

En vit, fin, dunboll i en blomsterbukett på ett bord i Skåneland.

Visst är naturen förunderligt vacker?!

Kupong och talong

Staffan Hammerman skriver så här på webbsidan Ordbruket.com:

När man löser korsord i olika tidningar så finns det ofta en tävlingskupong som man ska klippa ut och skicka in om man vill delta i tävlingen. Så långt är allting väl. Men om det står att man ska skicka in en talong, då är allt uppåt väggarna!

Ordet kupong kommer från franskans coupon och är bildat av verbet couper som betyder skära eller klippa av. Vi har det också i låneordet kupera. Man kan t ex kupera öron och svansar på husdjur och i kortspel kuperar man genom att ta de översta korten i högen och lägga resten ovanpå.

Kupong är alltså den del som man avskiljer och gör något med.

Talong däremot är det som blir kvar, t ex av ett biljetthäfte eller en kortlek efter given. Talong är alltså den del av korsordssidan som återstår när man klippt bort kupongen. Även detta ord kommer från franskan. Talon har betydelsen häl, klack, yttersta ände och även brödkant.

Det råder alltså ingen tvekan om att det är kupongen man avskiljer och skickar iväg och det som sedan kvarstår är helt enkelt talongen. Men det håller inte alla tidningar reda på. Förvirringen är närmast så total att, trots att det handlar om motsatser, har vi börjat acceptera kupong och talong som synonymer!

Brev till ung poet

Uppmuntran till dig som har en konstnärlig ådra, har din håg åt det skapande hållet.

Följ ditt hjärta. Med tålamod och med evighetsperspektiv. 

Texten nedan är hämtad från en underbar liten bok med det inbjudande namnet: 

Brev till en ung poet (skriven av Rainer Maria Rilke)

USB-minne

Importerat från Kina.

In the morning

I have to go.
Where?
I don´t know.

I want to have a place of my own
I don´t want no glory, no crown

I want to live, that´s all
in winter, spring, summer or fall

No matter what
this simple spot
it´s called my life
I wanna live it without strife

I have to know
so tell me
where to go
easy though?

Easy sometimes
hard with cold and rime
Live it with joy
no shame, no time

Gulsparven

Klicka för en större bild!

Sandhamn

En underbar vy med perspektiv och horisont. 

En horisont att dela. Att lyftas. 

Gatlykta

Lyktor

Expedition

Ordet expedition kommer av latinets
ex = ut
ped = fot 

dvs. att gå ut från där man är.

Från dessa ord kommer latinets expedi're = verkställa, avsända.

En expedition är en plats där saker och ting expedieras. Gäller vanligtvis offentlig verksamhet, såsom Församlingsexpedition, bilprovning eller dylikt.

Expedition kallas också åtgärden att sända ut en handling från ett sådant kontor. Föregångarna till de svenska departementen kallades tidigare expeditioner, och även efter dess omorganisation kallades departementscheferna expeditionschefer.

(källa: Wikipedia)

Schabrak

Schabrak (från tyska Schabracke; ytterst av turkiska çaprak) är ett sadeltäcke, att läggas över ridhästens sadel, eller precis bakom densamma.

Schabrak omnämns i utrustningen för det svenska kavalleriet från 1600-talet och framåt och var under stora nordiska kriget placerad precis bakom sadeln, under svanskappan. Schabraket är sedan fastknutet i sadeln med tre skinnremmar. Det ser fyrkantigt ut, men det är utskuret efter sadelns form så att ingen del ligger under sadeln och skaver. Under sadeln ligger sedan ett hästtäcke som är vikt på ett för ändamålet speciellt sätt, så att inte sadeln bryter.

Schabraket var ofta förfärdigat av kläde i olika färgkombinationer beroende av vilket regemente det producerades för, och som avigsida fyrskaftad grå linneväv. Ett ex. var Östgöta kavalleriregemente som ett tag hade ett rött schabrak med gul kant runtom.

Det var oftast prydligt utstyrt och ingick redan från början i husarens utrustning. Sveriges först uppsatta husarregemente (sedermera Kronprinsens husarregemente) hade sålunda ett schabrak av blått kläde med gula kanter; för officerarna var det dessutom försett med en tigerhud, som sedermera ersattes av ett brokigt broderi, så kallad rya; nämnda husarregemente avlade emellertid, liksom Sveriges övriga husarregementen, schabraket på 1890-talet, då flera förändringar och förenklingar i husaruniformen infördes. I de flesta utländska arméer begagnade husarerna fortfarande i början av 1900-talet schabrak till paraduniform.

Numera används schabrak inom ridsporten som sadelunderlägg för att skydda hästen från skav och sår samt skydda sadeln mot hästens svett. Schabraket är fyrkantigt till formen till skillnad från vojlocken som har samma funktion men är formad efter sadeln.

Ett schabrak kan också vara det stora, ofta heraldiskt utsmyckade hästtäcke som hästar som deltar i tornerspel bär.

Och så här skulle man också kunna använda ordet schabrak:

Hur används ordet schabrak?

Då handlar det inte längre om en stor balja i polyester med knöliga schabrak till segel och glapp i rodret utan om en gammal kär och vacker vän som man inte gärna lämnar över till någon okänd eller skickar till skroten.

Gamla schabrak till byggnader har rivits för att öppna upp för lättare passage till stränderna.
Några år återstod ännu tills det blev skarpt läge i frågan om ett flytande schabrak till jättehotell och badanläggning på Riddarfjärden.

Författaren Rolf Eriksson har åstadkommit ett stort och märkvärdigt schabrak till bok.
Stort schabrak, Det skulle dröja några år innan tv fick färg.

På redaktionen hade ett stort schabrak till färgapparat ställts in och där visades i grälla färger ett tyskt underhållningsprogram.

Och bygger sedan alldeles för stora schabrak på alldeles för små plättar mark.

(källa: Wikipedia och synoymer.se)

Isbildning i vårljus

Lugn fika på Conditori

Enock slog sig ner vid fönsterplatsen och tittade ut genom det nedsmutsade fönstret. Gatan utanför var folktom, sånär på några bilar som rörde sig i riktning mot den intilliggande ICA-butiken. Himlen var molnig men ljus, han kisade lite när han lyfte blicken mot den. I fönstret reste sig stolta sidenblommor, med minimalt behov av vattningsprocedurer, men med maximalt med vårfärger i alla dess kulörter. Stolen var mjuk och elementet strålade ut tillräckligt med värme för att värma hans lite kulna lekamen. Miljön på Conditori var ombonad och inbjudande,  i den meningen att den gav en känsla av förblivande, av ro och tillåtelse att bara finnas till och låta sig omslutas.

Vid ett av de andra fyrkantiga borden satt en äldre kvinna med en blå mugg och ett vitt fat framför sig. Servetten var lätt använd och låg lite skrynklig en bit från kvinnans högra, giktdrabbade hand. På bordet sidenblommor som skulle efterlikna lilaaktiga blåsippor, allt för att poängtera årstiden. I hennes fönster satt en hund, gjord av hundratals små snäckor i diverse nyanser. Kvinnan såg gammal och trött ut. Hon halvsatt lite på snedden på stolen och tittade ut i tomma  intet. Frisyren hade inte sin allra bästa dag. Den såg nyvaknad ut. Nästan nyvaknad med ett ryck. Det föreföll som att hon tittade mera inåt än utåt. Kvinnan alltså. Det verkade som om hon hade sett tillräckligt och var trött på eventuellt nya synintryck. Hela hennes gestalt såg trött, sävlig och gammal ut, som om hon redan hade gett upp livet och bara åt fralla för att upprätta någon form av kroppsligt liv.

Enock reste sig från sin plats. Det var dags för påfyllnad i koppen. Varmt, rykande, svart kaffe med 15% mjölk. Ungefär så. Han passerade den trötta kvinnan och deras blickar möttes i en avmätt känsla av främlingskap och hennes kaffekopp var till hälften urdrucken, inte mer än så. Och den skulle inte heller bli urdrucken, det märktes på hennes rörelsemönster. Eller bristen på dito. Utanför hennes fönster fanns en liten uteplats med möbler av metall. Stolarna var staplade på varandra.

Bredvid kaffebägarna stod en imitation av en gatulykta, en liten samlingsbox för tepåsar, ett ljusblått ljus och en bägare med vatten. Varmt vatten.  Koppar i ljusblått och mörkblått.  Möbler i valnöt och väggarna i ljusblått. Yuccapalmen på golvet såg grön och frisk ut, den hade fått vatten så det räckte. Och inget damm på bladen.

En man i svart kom in på Conditori. Svarta byxor, svart kavaj, svart slips och svarta skor. Vit skjorta. Helt klart en man som skulle  på begravning i den näraliggande kyrkan. Men inte en anhörig, han tillhörde nog gruppen av äldre män som bar ut kistor till väntande likbil eller gravplats. Han drack sitt kaffe och åt sin fralla, och före påtår gjorde han sig ärende in till toaletten, därefter en liten slurk varmt kaffe, och strax efter att kyrkklockorna slog och på det viset talade om att begravningsgudstjänsten tog sin början ett stenkast bort, reste han sig, tog på sig sin svarta överrock, rättade till slagen och gick ut i vårsolen. Himlen som tidigare på förmiddagen var molnig, var nu blå och inbjudande.

Enock log där han satt. Dagen tog emot honom.

Tuktat päronträd

Kärra Gamla Linköping

(klicka för en större bild)

Ljusinsläpp

Klicka för en större bild!

Koltrasten sjunger i skymningen

Ett lästips: Koltrasten sjunger i skymningen. Författare: Linda Olsson. 

Läs den underbara och lågmälda berättelsen om 3 grannar i samma hyreshus på söder i huvudstaden, som är främlingar för varandra, men som upptäcker vänskapen via litteraturen.

Läs mer om boken på >>adlibris.se