Michael Connelly (i romanen Skuldens gudar) låter sin huvudperson Haller fundera i dessa banor:Samtidigt har man inte intresserat sig särskilt mycket för Earl Briggs. Utredningen pågår och ärendet ska tas upp av åtalsjuryn. Men jag sörjer honom mycket mer än Gloria eller någon annan. Jag tänker ofta på alla mil vi färdades tillsammans, den sträcka vi avverkade på vägarna och i livet.
Alla har en jury, och den består av de röster man bär med sig inombords. Earl Briggs sitter i min jury, och även Gloria Dayton. De sitter där med Katie och Sandy, min mamma, min pappa, och snart också Legal Siegel. De jag har älskat och de jag har sårat. De som gör mig lycklig och de som hemsöker mig. Mina skuldgudar.
Jag bär dem med mig varje dag, och jag håller dem tätt intill mig. Jag ställer mig framför dem och pläderar för min sak varje dag.
--------------------------------
Visst är det starka ord om en verklighet som vi alla bär med oss. En verklighet vi måste förhålla oss till på ett konstruktivt sätt. Vi förstår det klarare och klarare ju äldre vi blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar