Sista dagen, eller är det dagen före den första dagen? Två sätt att se på samma dag. Det ena betraktelsesättet är lite annorlunda jämfört med det andra. Det Sista eller en språngbräda till Det Första. Det ena död och begravning, det andra födelse och nytt. Vi kan med fog tänka på om det mesta vi möter: är det slutet på något eller början på något? Allt som avslutas, innebär utrymme för något annat att ta sin början, något annat kan ta plats i våra liv. Gunnel Vallquist skriver om en rysk ortodox biskop som suttit i koncentrationsläger, och Solsjenitsyn som suttit i arbetsläger i Gulag, Sibirien, att de båda kommit fram till att avklädandet och befrielsen från allt de ägde, inklusive deras egna kläder, deras anhöriga, deras yttre fri- och rättigheter, innebar en själens och tankens frihet och frigörelse, som de aldrig skulle ha upplevt om deras liv hade fortsatt oförtrutet på samma sätt som före fångenskapen. De menar samfällt att friheten är något vi bär inom oss, och kan finnas just i lägen där det yttre är beskuret och begränsat. Jag knyter an till det ovan beskrivna: när något lämnar oss, öppnas det areor och utrymme för något annat. När den yttre rörelsefriheten berövas oss, är vi hänvisade till den inre friheten, tankens och själens och andens frihet.
I samma ögonblick som jag skriver dessa ord, kommer tanken att dessa insikter som de båda ryska männen vittnar om, inte är lättköpta. Insikterna har med största sannolikhet fötts ur mycket svåra kramper och födslovåndor, under tunga ångestrop och ifrågasättanden av rättvisan i tillvaron, tvivel på om det finns något som vi kan kalla godhet i livet, känslor av iskyla och förtvivlan - innan något gott kan komma ur situationen och belägenheten. När de väl kom ut ur sina läger, den s.k. Frihetsdagen, då hade de båda redan nått friheten inom sig. De hade funnit den - i sitt inre. Oj, det svindlar i mina tankar när jag möter dessa STORA människoandar. Och STORA tankar. De utmanar mig. De ställer mig inför något ultimat och verkligt.
Jan Erixon skriver i sin sin bok
Någon besökte min själ (om författaren Dostojevskij, med liknande upplevelser som ryssarna ovan):
När alla andra vägar är stängda, finns alltid vägen inåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar