Blommig tapet vid stolar

Ensliga löv i vinterlandskap

Vägen, stolpen och ljuset

Brottning

Tro och tvivel
oro och skuld
förvissning och osäkerhet
glädje och sorg
mening och frågande
stort och smått
funderande och varande
ensamhet och gemenskap
tillhörighet och utanförskap
ensam eller solitär
svag eller stark
duger jag eller är jag förkastad
frågor utan svar
en förvissning växer fram
en tillit
sanningen om mig själv
sanningen om andra
sanningen om Skaparen
nåden som räcker
nåden som sträcker sig
nåden som inbjuder
nåden som omsluter.
Att få vara innesluten.
Att få bo i trygghet och ro.
Att min vilja räcker.
Att min tro är svag, men tillräcklig.
Att jag är bräcklig,
men innerst inne vet jag vad jag vill.
Jag vill.

Inte nytt längre

Urverk

Hjärnstark

En enda lång bekräftelse på det som jag egentligen redan visste utgör boken Hjärnstark av författaren Anders Hansen, hjärnforskare och psykiatriker. Vad bekräftar den? Jo, att träning, pulshöjande träning förbättrar både måendet, minnet, koncentrationen och balansen mellan stillasittande och att använda kroppen på det sätt den är avsedd för: rörelse. En annan bok - av Christopher McDougall - bär t.o.m namnet Born to run och förstärker Hansens utsagor på ett avgörande sätt. Varje sida i boken Hjärnstark ger mig verktyg, aha-insikter och stor övertygelse till att fortsätta som jag trott vara det rätta: fortsätt jogga, fortsätt utsätta dig för pulshöjande aktiviteter. På lång sikt och på kort, är det enbart positivt för hela din personlighet, för kropp och själ.

Denna bok skulle vara obligatorisk för varje människa, ung som äldre. Budskapet skakar om och är oerhört uppmuntrande i sin ton och i sina vetenskapligt och erfarenhetsmässigt underbyggda teorier. Och som inte känns som torra teorier utan verklighetsförankring, utan som teorier som bekräftas för mitt övertygade sinne. Jag kan varmt rekommendera den. Den kan onekligen innebära en stor utmaning för många, men för de flesta människor, tror jag att den helt enkelt förstärker det vi redan visste, och som vi i viss mån redan börjat praktisera.

Bemöta eller möta

Möta och bemöta är två viktiga ord som äger likheter, men står också för två helt olika världar och nyanser. Att bemöta någon är att inta en hållning av att “nu ska jag tycka och tänka något om något som någon har sagt eller lagt fram på annat sätt än mitt”. Att möta någon är en helt annan sak. Det är att närma sig någon utan en färdig uppfattning om den andre eller det han står för. Att bemöta är att en som tycker sig stå lite över den andre ska ta itu med vad den andre kommer med i tal eller handling. Att mötas är att båda kliver ner från sina eventuella piedestaler och att de båda möts på samma nivå, utan färdiga åsikter och argument.

Gunnel Vallquist resonerar kring dessa båda begrepp och hennes ord tar tag i mig och berör något väsentligt i livet. Att möta någon eller att bemöta någon. Det första sker utan försvars- eller attackattityd, det andra med antingen det ena eller det andra, eller båda. I vissa avseenden måste vi nog bemöta människor och deras synpunkter, men väldigt ofta tror jag att vi vinner mer på att möta människor.

Visste du detta om Facebook?

Sex saker du inte visste om Facebook

1. Varje dag sker 600 000 intrångsförsök mot Facebook-konton.

2. I snitt kollar en användare sin Facebook hela 14 gånger om dagen.

3. En tredjedel av alla användare känner sig misslyckade med sitt liv efter ett Facebookbesök, enligt en studie.

4. Man kan inte blockera grundaren, Mark Zuckerberg.

5. Cirka 8 procent av alla konton på Facebook är fejkade eller skapade av robotar.

6. Varje minut klickar cirka 2 miljoner användare på ”Gilla”-knappen.

Källor: Wikipedia och 10fakta.se

Portaler till vintern

Störst av allt

Störst av allt är en boktitel.  Boken är skriven av Malin Persson Giolito, GW Perssons dotter. Störst av allt handlar om Maria (Maja) Norberg som står åtalad för en skolskjutning. Inte som huvudaktör, men väl som medhjälpare och anklagad för att vara mördare. Det är en rättegångsthriller som mycket utförligt ger Majas version - och alla övrigas - hur det hela kunde inträffa. Bit för bit målar Giolito upp ett tänkbart scenario om hur allt hängde samman, och ledde fram till det olyckliga som hände den där majmorgonen i gymnasieskolans klassrum.

Boken handlar även om vårt samhälles misslyckande att se unga människors rop på hjälp, trots ett fett bankkonto och tillgångar långt utöver vad majoriteten kan räkna med. Boken är spännande och det är svårt att lägga den ifrån sig när man väl kommit igenom inledningens första sidor.

Snö och hagel

Snowfall, it's snowing today. Ren snö, vit snö, oklanderligt vit och obesvärad faller den. Helt ogenerat och allt igenom fläckfri. Den bara singlar ner från ovan. Liksom, utan att be om ursäkt att den ställer till besvär eller att den i sig är ett levande bevis på den mörka årstiden med halka och trafikproblem och köer på stadens infarter. Snön bara faller. Ty den kan inte göra annat. Den faller. Neråt. Ingenting kan falla uppåt. Det är alltid neråt som gäller i en fallsituation. Så är det. Snöflingor bildas när vattendroppar omges av minusgrader. Denna kombination ger tillsammans resultatet de vackra snöflingorna av olika stor- och tjocklek som faller ner på moder jord. Om atmosfären snöflingorna måste färdas igenom har en temperatur som är över nollstrecket, smälter snöflingorna och fortsätter neråt i form av vattendroppar - regn. Och om snöflingorna av olika orsaker packas samman där uppe, högt däruppe, så att de blir otympliga och lite överviktiga som små klumpar, faller de snabbare till jordens yta, och av den anledningen hinner de inte smälta, utan hamnar i vår värld som hagel.

Om hagel läser vi på Wikipedia:

Hagel är nederbörd som består av runda ispartiklar.

Hagel kan variera i storlek från någon millimeter till flera millimeter, i vissa fall någon decimeter. Hagel bildas genom att regn fryser till is i luften, och växer när vattendropparna reser upp och ner i regnmolnet på grund av vindens strömmar. I de lägre delarna är det plusgrader, och i de övre delarna minusgrader. När hagelkornen blir för tunga eller hamnar utanför luftströmmen, faller de till marken. De riktigt stora hagelkornen är sammanklumpningar av många hagelkorn. Teorin om jättehagel bygger på att haglet åker upp och ner i molnet i omgångar och på detta sätt smälter samman med mindre hagel.

Dis och frost

Ur Igelkottens elegans (4)

Jag läste idag några ord från Gunnel Vallquist där hon resonerar kring skillnaden mellan individer och personer, kollektiv och relationer. Jag vill gärna återkomma till detta tema senare. Men det resonemanget ledde mig vidare till Barberys bok Igelkottens elegans  (igen).

Hon skriver utifrån portvaktskvinnan Reenés perspektiv:

Det är Pierre Arthens, gastronomikritikern på fjärde våningen, en potentat av Guds nåde som tycks tro att jag lever i någon skum håla att döma av den kisande blicken när han står i dörren till min lägenhet, trots att det han ser torde tyda på motsatsen.
Jag har minsann läst dem, hans berömda gourmetkrönikor.
– Jag förstår ingenting, anförtrodde mig Manuela, som anser att en god stek är en god stek och därmed basta.

Det finns inget att förstå. Det är beklämmande att se en sådan skribent slösa bort sin talang i blindo. Att skriva sida upp och sida ner om en tomat i briljanta ordalag – Pierre Arthens formulerar sig nämligen som om han recenserade skönlitteratur, och bara det hade räckt för att geniförklara honom – att skriva så utan att någonsin se på eller ta i en tomat är en lika tragisk som enastående bedrift. Kan man vara så begåvad och samtidigt så blind för tingen omkring sig? har jag ofta undrat när jag ser honom gå förbi med sin stora högfärdsnäsa. Det verkar inte bättre. Somliga saknar förmåga att uppfatta essensen och andemeningen i det de ser framför sig och ägnar sig livet igenom åt att orera om människor som om det gällde robotar, och om föremål som om de saknade själ och kunde sammanfattas i några enkla uppdiktade fraser.

Vinterland (4)

Vinterglitter
solskensreflektioner
takdropp
rimfrost
hängande grenar
snödjup
skidspår
djurspår
stöveltramp
vinterpalats
snöglop
saltade vägar
halka
spolarvätska
vinterdäck
snötäckta träd i motljus
vita fält
snötäcke
utförsåkning
skidor
stavar
pjäxor
kung Bore
grangrenar med snö
sidensvansar
röda domherrar
hej mitt vinterland
vitare än snö
minusgrader
skare
töväder

Vinden blåser vart den vill (2)

Vinden blåser vart den vill. Jag hör dess sus. Jag känner dess verkningar. Jag ser dess inverkan. Jag andas in den friska luften, andas ut den unkna. Jag ser hur det mäktiga havet reagerar och responderar på vindens kraft. Jag ser de uråldriga ekarna med sina mäktiga, flera decimeter tjocka grenarna, vajar på grund av vinden. Den syns inte, men den finns ändå. Vi ser den genom dess verkningar. Jag kan höra hur den tjuter eller ibland viner i springor och runt husknutarna. Den hörs, fast den inte syns.

När de kraftfulla vindkraftverken sveper runt, runt, sin egen axel, påverkade av vindens kraft, anar vi att vindens påverkan genererar ny kraft, nya möjligheter både till ljus och arbete och helgdagsfrid i stugor och hus bland människor. Vad vore vi utan vinden? Vad skulle ske om inte vinden funnes? Hur skulle vår värld gestalta sig om vinden slutade blåsa? Om allt blev stiltje och opåverkbart? Rörelsen behövs. I lagom mängd och i lagom omfattning. Precis som med vilan och ron. I lagom, väl avmätt mängd är den livsavgörande.