Alternativ sinnesrobön

Det är dags för lite sinnesro i fråga om våra minnen, istället för kapacitet. 

Ge mig sinnesro att glömma det jag inte behöver komma ihåg, ge mig mod och styrka att minnas det väsentliga, och ge mig visdom att skilja det ena från det andra.

(Per Naroskin i P1, i programmet Spanarna)

Havet

Jag umgicks med havet igår, varken badade eller vadade, stod bara på klipporna och såg ut över havet. Det var ganska lugnt, ingen vind, men havet rörde sig ändå som i en mjuk höjning och sänkning, hela tiden uppåt och nedåt, uppåt och nedåt. Det kom in “sjöar” som man här i Blekinge brukar kalla de vågrörelser som kommer in mot klipporna. En mäktig rörelse, hela tiden. Det är av någon anledning aldrig helt stilla . När jag närmade mig min utsiktsplats konstaterade jag att havet var lugnt, att vinden var obefintlig, men ändå lät det väldigt mycket om havet. En märklig känsla och ett märkligt ljudfenomen. När jag gick ifrån havskanten in mot land, avtog ljudet snabbt och snart var det helt tyst, men gick jag bara några meter närmare, kom ljudet tillbaka, trots att träd och markens lutning hindrade mig från att se vattnet. Det där ljudet som av svallvågor, trots att det inte fanns några svallvågor. Ljudvågor. Ja, ljudvågor vill jag kalla dem. De där rörelserna. Det där ljudet. Just precis vad det är: ljudvågor.

Jag skulle kunna sluta här med mina funderingar, men varken kan eller vill göra det. Jag tycker mig höra något i dessa ljudvågor. Något som talar om det där som är större än mitt förstånd. Det DÄR. Det som inte låter sig infångas av mig. Det som inte låter sig låsas inne i system och teorier, för det är för stort, för omfattande, för osynligt, för obegränsat, så det låter sig inte styras och regleras av mina små funderingar. Det talar om att det utanför mig, utanför mitt liv, utanför mina omständigheter, min ålder, mitt liv, mina glädjeämnen och det som gör mig bekymrad, finns något som hela tiden Är, som omger mig, oss, hela jordklotet, överallt och alltid. En oändlighet, en horisontlinje utanför mina egna närmare liggande horisonter och möjligheter.

Det finns där. Havet. Har alltid gjort det. Kommer alltid att göra det. Mer eller mindre rent. Men det finns där. Det är både konkret och abstrakt. Både fysiskt och metafysiskt. Jag kan känna det, bada i det, åka med min båt över det, men jag kan även befinna mig i en annan relation till det; det är som en moder som förbarmar sig och gungar, som en presentation av tillvarons storhet, oändlighet, omöjlighet och samtidigt en närvaro som skapar möjligheter och perspektiv.

Havet. Tack för havet.

Havet talar

När jag sitter vid strandkanten där havet likt en yppig moder kluckar in mot stranden med sina enorma midjemått hör jag vågorna tala. Det är inte ett tal som är högljutt, men om man lyssnar noga, så hör man det. På något sätt måste man komma i läge för att kunna höra. Vi kan kalla det att komma in på rätt våglängd. Från mitt perspektiv ytterst i havet är det fråga om bredbandsfrekvens. Havet talar om att det är fritt från stress. Havet bara är där det är - både i tid och rum. Havet talar om urtid, nutid och framtid. Det fanns före allt annat. Det är både bibeln och modern forskning överens om. Det finns nu. Det är vi alla överens om.

Det finns - förhoppningsvis - i framtiden som en livsgaranti och livsförutsättning. Havet talar om trygghet i sin plats på jorden och i sin uppgift som livgivare och livsuppehållare. Även om det förorenas tiger det stilla. Även om mängder av dess innehåll dunstar, oroar det sig inte för framtiden. ”Ordningen kommer ändå att återställas en gång” verkar havet resonera.

Havet påverkas av yttre faktorer. Ibland är det ett rytande hav som i all sin makt visar sin vrede, för att nästa dygn ligga som en spegel och bli en romantikens kärlekskälla där nyförälskade vadande vandrar sida vid sida, hand i hand. Ändå är det alltid Havet.

”Guds kärlek är som sanden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem”. Guds kärlek är som havet. Oändlig i tid och rymd. Oändligt i tid och rymd.

Refuge

Rosann Cunningham

Kyrktorn

Kriminalkommissarie Barbarotti ser ut i dimman  genom sitt hotellfönster i Maardam, och reflekterar över sakernas tillstånd:

Jo, ett par kyrktorn såg han nu, och han undrade hur många kyrktorn det fanns i världen.
Och om vår Herre brydde sig om en sån fråga, men det måste väl ändå kännas som en fjäder i hatten att det fanns så många konkreta supporterbevis här nere på jorden. Uppresta under slit och möda, nedbrunna, sönderbombade, uppresta på nytt och restaurerade om och om igen under århundradenas lopp. Dessa spetsiga fingrar som en smula fåfängt pekade uppåt mot den oändligt avlägsna himlen, dit man skulle resa tillbaks en gång när tiden var mogen om man var förtjänt. "Jag skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen". 

Nej, det handlade inte om att vara förtjänt, det handlade om nåden; någonting hade han i vart fall lärt sig sen han börjat umgås med vår Herre på allvar, och naturligtvis var det själar som borde räknas, inte kyrktorn, om det nu skulle räknas överhuvudtaget. 

(Håkan Nesser i De vänsterhäntas förening)

Sjukhus

Bild från pixabay.com

Guds församling är ett sjukhus för syndare, inte ett museum för helgon.

(Håkan Nesser i boken De vänsterhäntas förening)

Valet vi har

Det finns alltid ett alternativ.

Smaka på orden. 

Jag är inte det som jag har varit med om. Jag är det som jag väljer att bli.

Så hoppfullt denna fredag.
I evangelium enligt Stieg Larsson säger Lisbeth Salander:
Människan har alltid ett val.

Streetview (4)

Karlskrona centrum

Streetview (3)

Karlskrona centrum

Streetview (2)

Karlskrona centrum

Streetview (1)

Karlskrona centrum

Läsande pojke

Och pojken är jag. 

Tidens vara eller icke vara

Solen skiner i fuktigt morgonljus, det tog några kilometer innan bilens rutor inte immade igen på utsidan. Det är augusti 2018. Fantastiskt att tiden aldrig stillnar. Att den bara fortsätter och fortsätter. Och även om vi inte hade haft något som kallas för tid eller klockor eller klockslag, så skulle ju världen och solens upp- och nedgång ha fortsatt ändå. Världens och naturens och dygnets rytm och skeenden är ju inte underställda och eller beroende av tidsbegreppet. Dessa skeenden är överställda allt det.

Tiden är en efterkonstruktion, möjligen en skapelse för ordning och reda, så att vi kan ha koll på arbete, varandra och när TV-programmen börjar. Men världens gång fortsätter oavsett. Hela tiden (!). Alltid (!). Nu lanserar jag ett nytt ord: alldrtid. Det nya ordet för aldrig. De äldre säger ibland: aldrig på tiden! Det betyder ungefär: det kommer aldrig att hända! Men den här dagen kommer att hända. Hela dagen, dygnets alla tidsenheter: sekunder, minuter, timmar, morgon, förmiddag, middag, eftermiddag, kväll, natt.

Lån

Horace Engdahl skriver:

Bild från pixabay.com

Pär Lagerkvists vackra rad “Allt är givet människan som lån” håller på att bli en bokstavlig sanning. Historieutvecklingens drivkraft är inte klasskampen utan människans benägenhet att leva över sina tillgångar.

Är det inte en bra formulering? I tider av sms-lån, borgenslån, räntefria lån, bolån, Blancolån, Privatlån, Kredittlån, Mobillån, Weblån, Smålån, Mikrolån, Snabblån, med flera. En djungel med många möjligheter, men också - precis som i djungeln - mängder av möjligheter (eller ska vi kalla det risker?) att välja fel väg, för i djungelmiljön finns hur många tillfällen som helst att gå vilse.

Jag hörde igår om att det numera finns möjlighet även till andra lån. Man kan t.ex. låna en exteriör till sitt hus för en dag, eller leasa en ananas, stor, färsk och frodig, till sitt vackert dukade middagsbord. Man kan låna bil för en dag, en elbil eller en limousine för en helkväll. Det finns alla möjligheter till att låna. I vissa fall kan det vara ett klokt val, i andra fall mindre klokt. Att låna till resor och det dagliga livets förbrukningsartiklar är inte så klokt och hållbart i längden. Jag brukar säga till mina barn: köp inte saker för pengar du inte har! En huvudregel.

Den sista grisen

Horace Engdahl har samlat, eller snarare skapat, en mängd aforismer som getts ut i boken Den sista grisen, och den är fylld  av klokskap med humor med många glimtar i ögonen. Att lyssna och läsa innebär många leenden och den del skratt som fastnar i halsen. Återkommer säkert här med fler citat och intryck från läsningen och lyssnandet.

Vad sägs om denna utsaga:

Pär Lagerkvists vackra rad “Allt är givet människan som lån” håller på att bli en bokstavlig sanning. Historieutvecklingens drivkraft är inte klasskampen utan människans benägenhet att leva över sina tillgångar.

(Horace Engdahl)

Teofani

Definition enligt Wikipedia:

Teofani innebär att Gud, i någon form, kommer till människorna och visar sig; en gudomlig uppenbarelse. Ordet kommer från grekiskans theophaneia.

Ögonblicket då täckelset dras bort, när det gudomliga bryter igenom det mänskliga.
Ett ögonblick av nåd.

Exempel:
Mark. 9:1-13 Upplevelsen på Härlighetens berg.
Moses - representant för lagen
Elia - representant för profeterna

Ensam med Jesus... Fast de var flera på platsen...

De såg det de annars inte såg.
De hörde det de annars inte hörde.
De lärde känna fullbordan som både lagen och profeterna talade om.
De förnam Guds närvaro.
De förändrades för resten av sina liv.

Och:
2 Mos. 33:18-34:8
Joh. 11:38-44
1 Kung. 19:9-13
Matt. 1, Luk. 2, Jesu födelse, inkarnationen

Vackra, beskrivande ord om gryningsljuset

Kom inte och säg att en deckarförfattare inte platsar i den skönlitterära genren. Den uppfattningen är missvisande. Här ger jag dig ett exempel på motsatsen.

Ur Lee Childs roman Tvinga mig (om Jack Reacher):

Från stålbron uppe på den gamla betongjätten var gryningen vidsträckt, avlägsen och oändligt trög. Den östra horisonten var svart som natten och förblev så tills man med intensivt stirrande ögon äntligen tyckte sig kunna uttyda något som inte var fullt så svart, som en kolbit, som blev gråare under långa utdragna minuter och lövtunt spred sig utåt och uppåt, likt trevande fingrar mot något yttre membran av atmosfären, hopplöst avlägset, stratosfären kanhända, som om ljuset färdades fortare där eller nådde dit tidigare.

Världens rand uppenbarade sig långsamt, i alla fall för de intensivt stirrande ögonen, avtecknad i stora drag i grått på grått, oändligt svagt, oändligt subtilt, nästan inte där överhuvudtaget, lite inbillning, lite önsketänkande. Sedan trevade matta gyllene fingrar utforskande över det grå, vidare, överjordiskt, som i valet och kvalet. För att sedan breda ut sig, sätta fyr på något tunt och avlägset membran, en molekyl åt gången, en lumen, tände det långsamt, lyste upp det och gjorde det transparent, inte vitt och kallt utan med en varmare nyans.

Ljuset förblev glåmigt, men nådde allt längre för varje minut som gick, tills hela himlen var gyllene men matt, inte tillräckligt för att kunna se i, för svagt för att kasta ens den vekaste skugga. Så spirade varmare stråk, tände fyr på horisonten, och till sist steg solen, omöjlig att stoppa, i ena ögonblicket röd och vredgad som en solnedgång, i nästa trygg i ett varmt gult sken som fick horisonten att nästan klarna och kasta omedelbara skuggor, till en början från horisont till horisont, sedan bara milsvida. Himlen skiftade från matt gyllene till matt blå, så att världen ovanför fick ett djup på nytt, för att inte tala om en oändlig höjd och en oändlig vidd. Nattens dagg hade tämjt dammet och tills det torkat skulle luften förbli kristallklar. Utsikten var ren och klar åt alla håll.

------------------------------
Håller du med mig? Att det är vackert skrivet?

Regnet kom och jobbet började

Precis i tid till jobbstarten efter denna mycket heta, soliga sommar, kom regnet som ett vått brev på posten. Det känns inte mer än rätt och rättvist att även regnet och vattnet får visa upp sig med sitt blöta anslag till stor glädje för ALLA. Jorden och djuren och vi människor sjunger regnets lovsång i alla tonarter och stämmor som finns. Tack för regnet, blötan, vattnet, räddningen för moder Jord.

Med andra ord: regnet kom och jobbet började.

Another brake in the wall (2)

Another brake in the wall (1)

Gammal soppa

Stockros

Kör så du inte missar något viktigt

Det gäller att vara uppmärksam... (bild från FB)

Härliga, svalkande, immiga vattendroppar

Lycklig

Den som vill försöka bli lycklig skall inte lägga an på att öka sina tillgångar utan på att begränsa sina krav.

(Platon)

När ingenting hörs

Och när allt är förbi hörs ingenting längre. Ingenting. Och det hörs.

(finsk diktare)

Orden tolkar mångas upplevelse.

Badande gråsparv med droppe under hakan

Dags för ett dopp

Blåmesen är badsugen.

Prima premiumbensin