Redo

Nyhetsbrev, eller nyhetsmail, är det gott om. Var och varannan dag får jag mail från företaget Sportamore, de säljer sportartiklar, träningskläder, skor i alla typer och former m.m. Jättefina grejer. När mailet kommer till min Inkorg, står det i listan över mailen en rubrik för varje mail, en sorts ingress som avsändaren satt för att väcka mitt intresse (eller min leda). I morse hade detta hänt.
Mailet låg där i Inkorgen och rubriken löd:


             Är du redo för midsommar?

Och jag tänkte: hjälp! Är jag redo för midsommar? Sedan kom alla tankarna på en gång, typ: vadå redo? Hur vet man det? Vad innebär det att vara redo för midsommar? Vem sätter den standarden? Hur förbereder man sig? Vem avgör vem som är redo för midsommar? Och vem är inte redo för denna “viktiga” helg?

Jag kände intuitivt att jag inte är redo. I alla fall inte om jag ska gå på vad andra anser och tycker. Sportamore eller någon annan. Det kan säkert finnas en mängd personer också som har mängder av tankar om vad “redo” betyder. Och jag känner intuitivt att jag inte vill vara redo för midsommar! Jag vill inte gå in under något osynligt ledband och några utifrån ställda krav och standarder som innebär att jag blir godkänd som “redo” - the right way, the normal way, ISO-certifierad och redo för midsommar.

Jag vill hellre vara redo för livet, oavsett årstid, högtid, fritid, arbetstid, i tid och otid. Oavsett klädmode, klädstil eller klädval. Den dörren öppnar jag i denna stund. Redo för livet. Det låter mer lockande för mig.