Sum quod sum – "Jag är vad jag är"

Sum quod sum – "Jag är vad jag är".

Somewhere down the road....

De gamla latinska orden, och deras svenska betydelse, har kommit till mig gång på gång de senaste dagarna. Jag skrev om dem i april förra året, men de lever kvar och pockar på uppmärksamhet. De hör av sig hela tiden.  Sum quod sum. Jag är vad jag är. Det är något av en protest och samtidigt ett djupt bejakande i orden. Det är fråga om att ingen kan sätta sig på mig, och jag kan inte begära det omöjliga av mig själv. En djupt liggande acceptans finns i orden och dess betydelse och tillämpning. Det handlar om själva kärnan i mig. Det angår de skikt av min person som ingen kan komma åt och vidröra, än mindre beröra. Det handlar helt enkelt om det som i grund och botten är jag. Och jag varken kan eller vill ändra på något av det. Däremot kan det fördjupas och förädlas.

Jag har en övertygelse om att varje människa, inklusive jag själv, har det goda inom sig, det där som är det genuina JAG, som det finns en tanke och plan med. Och ju äldre jag blir, desto djupare blir min längtan efter att ta reda på mer om vad som är mitt liv, mitt kapital, de guldkorn som finns, de förmågor och tillgångar som jag bär inom mig.
Och jag tror detsamma om dig, kära läsare. Du är vad du är.  Det skulle kunna heta: Es quod es på latin.

I Filipperbrevet 2:13 kan vi läsa:
för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.

Det vi behöver göra är att bevara detta djupt inom oss, bejaka det fullt ut, och låta det ske, som det var tänkt.