Skärgårdsön
Omgiven av vatten. En liten brygga där båten kan förtöjas. Den guppar stilla i vattnet. Båten alltså. Alar och älggräs vajar för den milda kvällsbrisen. Det lilla rödmålade utedasset lutar lite åt höger. Något har hänt med marken under. En liten upptrampad gångstig öppnar sig åt vänster och jag följer den de vajande träden till höger om mig och vattenbrynet till vänster. De släta klipporna lutar ner mot vattenlinjen, lite blankslitna av väder, vind och slipande vatten. Lågt solljus blänker i klippornas polerade yta. En gädda slår i vattnet precis där vassen börjar. Mina steg är lätta och befriade från stress och krav.
Skärgårdsön är så långt från TV-serier som Skärgårdsdoktorn eller någon annan långkörande TV-serie som fylls av jobbiga grannar, skvaller, instängdhet och osämja, med inslag av kortvarig romantik eller svek. Min vandring längs med vattenlinjen är inte så lång eller tidskrävande, ön är liten, men den är att jämföra med att fullt ut njuta av ett glas iskallt vatten en alldeles för varm sommardag. När jag återigen sitter i båten, och långsamt ger mig av från ön, vänder jag på mig och ser med tacksamhet på det enkla, uppenbara och stillsamma som möter mig där och då. Just nu. Just här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar