På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." Jesus svarade henne: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."
bild från pixabay.com |
Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar. (Joh. 2:1-11)
Texten handlar om vinundret, när Jesus förvandlar vatten till vin. Han förvandlar det vardagliga till fest. Han rör vid det oansenliga och vanliga till att bli högtid och tacksägelse. Det grå blir färgglatt. Det icke synliga blir fullt synligt.
Orden från Stanley Jones kommer till mig igen:
Att se Gud i vardagen, då förvandlas det simpla till det helgade. Då brinner Guds eld i varje buske, och livet har en mening.
Denna dag har förutsättningar att bli en sådan dag.
Jag återkommer imorgon med samma tema, i något som liknar diktform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar