Ökenstjärna

Ur slutscenen i boken Ökenstjärna, av Michael Connelly. En kriminalroman om Harry Bosch.

Sedan tystnade han, men Ballard sa inget.

Ökenstjärna

”Det är en elak värld”, sa Bosch. ”Människor gör saker som man aldrig kan tro. Som de inte ens själva kan tro.”
Ballard nickade.
”Jag fattar.”
”Nej. Jag hoppas att du aldrig fattar.”

Sedan tystnad. Ballard såg sig omkring, spanade ut över bergsryggen och saltöknen i fjärran och tittade sedan ner på blommorna vid hennes fötter.
”Det är lätt att glömma bort att det finns vackra saker i öknen”, sa hon.
Bosch nickade.

”Och de här blommorna, helt fantastiska”, sa Ballard.
”Ökenstjärna”, sa Bosch. ”En kille jag känner, han säger att de visar att Gud finns i den här j-a världen. Att de är ihärdiga och kan uthärda hettan och kylan, att de kan stå emot allt som försöker hindra dem.”

Ballard nickade.
”Som du”, fortsatte Bosch.
Ballard tittade på honom. Han sa inget mer än så. Det tog en stund innan hon fick fram något.
”Tack, Harry”, sa hon. ”För att du säger sanningen.”

De stod där alldeles tysta en lång stund innan han fortsatte.
”Du vet att jag inte kommer tillbaka till avdelningen, eller hur?”
”Ja, det vet jag.”

Han öppnade locket på trälådan och gick fram till stenskulpturerna. Han stack ner handen och tog upp en näve aska. Sedan höll han fram handen och lät den sippra ner mellan fingrarna. Han gjorde det tre gånger till, och när han vände på lådan och hällde ut resten kom en vindpust och förde med sig det mesta och spred ut den.

”Jord ska du åter bli, sägs det väl?" sa han.
Sedan stängde han lådan, vände sig om och gick tillbaka till bilen.

"Jag är klar", sa han.
Ballard följde efter. De satte sig i bilen och körde iväg, tillbaka till staden.

............................

En mycket läsvärd bok! Spännande, välskriven, bitvis mycket vacker och tänkvärd.