En god vän visade mig denna sång för åtta år sedan, när hennes man hade dött.
De hade en av verserna i programbladet vid hans begravning.
Sången handlar om livet och dess villkor,
och att varje hårstrå är räknat och varje gruskorn på stranden likaså.
Vi vilar i Mästarens händer.
Tack Bob Dylan för sången.
Och i måndags fick jag vetskap om att min vän också fått lämna jordelivet.
Jag spelar sången till minne av henne och hennes man.
Hon är den bästa chef jag haft.
Tack för all din uppmuntran. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar